meraliv

Inlägg publicerade under kategorin Kultur

Av Björn Roxendal - 25 november 2010 19:07


Jodå, Radio Dalarna kom hit kl 7 i morse, med reporter som hade antenn och ryggsäck på sig för att sända till sändarbilen som parkerades utanför. Ämnet var alltså "Couchsurfing" och Radio-Jonas började med att slå sig ner i soffan vid brasan och bli bjuden på te och bulle. Han verkade genast att trivas. Han sa att han bestämt sig för att själv gå med i CS snarast. Om du vill höra inslaget finns det här (snabbspola till 8:55).


Inför inslaget hade jag bett några av mina couchsurfande vuxna barn att skriftligen ge en kort redogörelse för sina CS-erfarenheter. Vad de sa kan du läsa här:


David (länk till Facebook)


 


Couchsurfing is wonderful!

Vi hade 3 SUPER-dagar i Bangkok. Första natten bodde vi ipå hotel och man känner skillnaden DIREKT  när couchsurfing-äventyret drar igång. Det är en instant introduction till det liv  CS-värden lever. Man får tillgång till lokalkännedom och upplevelser som man inte kommer i närheten av när man är "vanlig turist". 


Vi har med hjälp av vår värd i Bangkok verkligen tagit pulsen på staden. Kaféer, festival, restauranger, shopping, site-seeing, red light district (iofs inte så kul men intressant), thai massage osv...  Bangkok är BILLIGT. Bangkok är högljutt. Bangkok är VARMT. Men framförallt så är Bangkok gott! Vilken mat! Men man ska komma ihåg att den känns lika stark på vägen ut som påvägen in. 


Vi tog taxi, tunnelbana, tuktuk, åt ute nästan hela tiden (eller lagade mat med CSarna). Jag lyckades kanske göra av med 500 kr på 3 dagar i staden och då slösade jag verkligen med slantarna. 


Det jag gillar mest med CS är att jag känner att jag kan lita på människorna, att de är öppna och vill dela med sig. CS är det bästa som internet har fört med sig, tycker jag. Så bra är det.


Nu sitter jag i ett öde pardis på en ö i Filippinerna och jobbar mitt i natten vid datorn eftersom jag inte kan sova. Dröjer väl några dagar till innan Jetlaggen går över.


Bilder från Bangkok: http://www.facebook.com/album.php?aid=247132&id=575790727&l=d0ab3ad9e4

Bilder från Sardinien (där jag också surfade för drygt en månad sen): http://www.facebook.com/album.php?aid=236332&id=575790727&l=7b66bf2533



Tara (länk till Facebook)



Erfarenhet av CS:

Har surfat i Spanien och Tyskland och har haft 3 eller 4 CS-gäster hos mig i Uppsala.


Jag tycker att det har varit ett bekvämare och billigare sätt att resa på. Att få tillgång till kök när man är ute och reser är mycket bra för mig. Den personliga kontakten också till värden har varit mycket värdefull. Ibland har värden varit lite av en guide, annars har jag iaf fått bra tips från värden så att man klarar sig bra själv.


De flesta gäster som jag har tagit emot har varit sociala, respektfulla och trevliga.


Nackdelen med couchsurfing som jag har upplevt är att det tar mycket tid och kan vara en stor ansträngning att hitta en lämplig värd. Jag har också lärt mig att man bör verkligen försöka få en uppfattning om gästen innan man bestämmer sig för att tacka ja eller nej till en förfrågan.


My first CS experience was a bit odd. this is what made me realize that it is necessary to be a bit careful and selective. It was a guy that I hosted. He ate our food without asking, didn't clean up very well after himself, stayed inside most of the time, and stayed more nights than we had agreed upon.


I Hamburg Rudy and I stayed with a very cool guy. He had like a 3 room apartment. He hung out with us a bit and showed us around, and then went and stayed the nights with his girlfriend, leaving us his entire apartment. It was nice to feel the mutual trust and respect.



Joshua (länk till Facebook)


 


Har CS-at runt om i Europa och i Kanada.


Jag har både couchsurfat sjælv och med min flickvæn, varit två vældigt olika upplevelser!

Nær jag var sjælv så var couchsurfing en ræddare i nøden, och nær jag var med Annika så var det mer vælplanerat med vart vi skulle och vilka vi skulle surfa med och hur længe osv.


Så couchsurfing can vara någonting att falla tillbaks på om man har problem på sin resa eller så kan det vara ett sætt att resa på. Till exempel kan couchsurfarna kænna till området mycket bra och man får se stællet på "riktigt" och inte genom turist-føretag och annat.


Jag har inte haft någon dålig erfarenhet med couchsurfing bara lite anorlunda än vad man har tænkt sig från børjan. En gång træffade jag en couchsurfare som hade 7 surfare samtidigt i en tvåa och var van vid att ha det så varje vecka! Har också træffat sånna som bara vill ha folk att festa med.


Det jag tænker på nær jag tænker på mina CS-erfarenheter, ær hur otroligt många goda, hjælpsamma mænniskor det finns øverallt!


---------------------


Det enda jag har att tillägga är:  Börja couchsurfa du också!



ANNONS
Av Björn Roxendal - 24 november 2010 16:43


Jo, det finns och det fungerar - Couchsurfing. Vi har själva varit med i flera år. Idén är genialiskt enkel: Gå med i en "klubb" där du erbjuder att ta emot gäster nån gång ibland (när du har lust) och få tillgång till 2 miljoner gratis boenden i hela världen!



Det hela administreras genom internet (förstås) och här är hemsidan:


http://www.couchsurfing.org/


När man blivit medlem skriver man sin profil. I vårt fall ser den ut så här. Som du ser hamnar också kommentarer och feedback om oss på den här sidan, plus diverse användbar information.


På vår profilsida ser du alltså kommentarer från diverse gäster vi har haft under de senaste åren; Frankrike, Schweiz, Litauen, England, USA och Italien finns representerade.


Men - CS är mer än gratis boende. Det handlar om öppenhet, möten mellan kulturer, byggandet av en världsomfattande "community" där den gyllene regeln råder. Så här formlerar CS sitt "Mission Statement":


"CouchSurfing seeks to internationally network people and places, create educational exchanges, raise collective consciousness, spread tolerance and facilitate cultural understanding. As a community we strive to do our individual and collective parts to create a better world, and we believe that the surfing of couches is a means to accomplish this goal. CouchSurfing is not about the furniture, not just about finding free accommodations around the world; it's about making connections worldwide. We make the world a better place by opening our homes, our hearts, and our lives. We open our minds and welcome the knowledge that cultural exchange makes available. We create deep and meaningful connections that cross oceans, continents and cultures. CouchSurfing wants to change not only the way we travel, but how we relate to the world!"


För mig har det varit inspirerande och vitaliserande att möta våra olika couchsurfers. Vi har fått en inblick i hur livet gestaltar sig i deras respektive länder, vi har ofta fått en personlig och varm kontakt som gått på djupet, vi har bjudit på middag men också blivit bjudna på någon nationell eller personlig specialitet, vi har förhoppningsvis givit våra barn en positiv uplevelse av att möta "utlänningar" mm.


Just nu är min äldsta son, David, i Filippinerna. Han kom dit via Thailand och Bnagkok för några dagar sedan. Och hur bodde han i Bangkok - jo genom en CS-kontakt förstås. Överraskningar får man vara beredd på. I detta fall bestod den av att han och hans medresenär inte var de enda CS-gästerna hos denna värd - där bodde 15 st till! Så här såg det ut vid middags"bordet":


  

Mysigt, va?


Kim och jag har bara utnyttjat CS-boende en gång - i Paris - hos en utomordentligt trevlig familj med en ensamstående pappa och ett par tonårsdöttrar. Vi fick hjälp och råd i vårt turistande och vi hade några trevliga hemmakvällar med familjen. Märkligt nog hade jag tidigare mest upplevt fransmän via franska filmer och fick nu till min fårvåning se att fransmän kunde vara betydligt mer "normala" än vad jag hade trott!


Vill du veta mer? Slå på radion (Radio Dalarna, P4) imorgon bitti (to 25/11) strax före 07.30 Då blir vi intervjuade i några live-snuttar mitt i programmet.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Sajtkatalogen

ANNONS
Av Björn Roxendal - 15 november 2010 10:19



Ja, hon har kallats för en av musikvärldens bäst gömda hemligheter - EIVØR PÁLSDÓTTIR. För mig var hon totalt okänd tills jag satt och lyssnade på P2 i bilen när jag körde hem till Dalarna från Stockholm i det våta höstmörkret sent igår kväll. Det var en total överraskning som utvecklades till något av en perfekt upplevelse. Hennes musik är nordisk till karaktären - en blandning av isländsk och färöisk folkmusik med inslag av rytmer och klanger från genrer som jag inte vågar försöka namnge av risk att verka okunnig (vilket jag iofs också är). Hennes sång vävs ofta in i vemodiga men kraftfulla melodier och hennes röst har en sånt häpnadsväckande omfång och dynamik att det nästan är overkligt. Det finns så mycket naturkraft och mystik och oemåtståndlig känsloutlevelse i sångerna att man kippar efter andan.

När jag satt där i bilen spelades en live-inspelning från någon festival. Efter varje låt tänkte jag ungefär "Nu har hon gett allt för den här gången. Efter en sån urladdning kan man inte sjunga mer på ett bra tag". Men - utan att tveka ett ögonblick kastade hon sig in i en ny halsbrytande och självutlämnande eruption av kraft, känlsor och sångmässig akrobatik. Osannolikt!

Dessutom är det musik som talar till min nordiska själ. Det är något i stämningen som känns som att "komma hem". "Den känns som en del av mig", sa Kim när jag kom hem och spelade några exempel för henne på Youtube.

Varför inte prova det här rätt moderna, nästan poppiga arret av låten "Livandi trø". Det  är rätt bra ljudkvalitet för att vara Youtube men i gengäld saknas levande bilder:



Du kan lyssna på ganska många låtar med henne om du har Spotify och man behöver höra många låtar med henne innan man börjar få en aning om vad hon har att bjuda på. 


I "Må solen alltid skina" sjunger hon på svenska (och detta är en live inspelning med inslag från en intervju):



Några citat:

"Hon är en konstnär av guds nåde, mäktig sångerska med naturlig förmåga, trogen sina traditioner och fri från all tillgjordhet. Hennes skapande är rent och vackert."


"Det är fantastiskt, nästan som en reningsprocess, att följa Eivør och hennes kamrater. Skapandet är rent och flödar fram utan avbrott, som om det inte krävde någon ansträngning att åstadkomma allt det snillrika."




Av Björn Roxendal - 10 november 2010 11:17


Jag brukar inte se dokussåpor. När jag nån gång försöker så klarar jag vanligtvis bara nån minut eller så. Jag lyckas inte förstå varför jag ska ägna mitt liv åt att se en konstruerad värld som skapats för att provocera fram olika kriser och konfrontationer, eller känsloutspel av andra slag. Jag är ju rätt upptagen med att leva mitt eget liv och det är i att möta mina egna utmaningar som det verkligt spännande ligger - inte i att se andra möta framprovocerade låtsasutmaningar (även om jag förstår att de tar det på allvar när det händer).


Det finns mycket att säga om dokussåpor och andra TV-serier som går dygnet runt och ses av miljontals människor. 


Verklighetsflykt - definitivt. Politisk fråga - absolut. Medan folken i världens rika länder sitter och drogar sig med såpor kan en målmedveten maktelit styra och ställa i världen utan att deras kort synas. 


Men, det var inte riktigt det jag tänkte skriva om. Häromdan såg jag första avsnittet av "Ung och bortskämd" och tyckte att det var riktigt intressant. Inte för att jag vill hetsa upp mig över hur "fruktansvärt" det är att föräldrar kan göra så med sina barn (eller att "barnen" går med på det) utan för att det visar ett fenomen som finns i de flesta familjer - även om det brukar vara i en mer utspädd form. I arbetet som terapeut träffar jag gång på gång på vuxna/föräldrar som fått allvarliga personliga problem och/eller allvarliga problem i sin familj p g a sin "hjälparattityd". Det kanske är "snällt" att stå och steka ägg åt sin 16-åriga son eller dotter och att "ta hand om" honom eller henne på många andra sätt (skjutsa hit eller dit fast det går utmärkt att cykla, t ex) men i själva verket skapar det en personlighet med inslag av "inlärd hjälplöshet". Ofta är vi rädda för att vara "hårda" och ställa krav på vara barn eller tonåringar när det är just det som behövs för att de ska växa upp till ansvarstagande och kompetenta vuxna. "För mycket och för lite skämmer allt" stämmer visserligen här också, så det gäller att anpassa kravnivån till åldern. Men - i allmänhet - är det så att barnen egentligen klarar mycket mer än vi föreställer oss. 


Jag får allt jag ber om


Det här resonemanget är kanske inte särskilt kontroversiellt, men det är än sak att hålla med, en annan att leva som man lär. Jag föreslår att vi som är föräldrar frågar oss själva, om och om igen: - Är detta något min son/dotter skulle kunna göra själv, eller göra delvis själv med stöd och handledning?


Maria Montessoris motto var "Hjälp mig att göra det själv", vilket också kan uttryckas som "All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling". Det tål att tänkas på. Och det gäller barn i alla åldrar.


För barnen är de vuxnas hjälparattityd alltså till stor skada. Men, den är lika skadlig för de vuxna. Den leder till att man förr eller senare känner sig utnyttjad, obekräftad, icke-respekterad, övergiven, ledsen och arg (m.m.) Den leder också i många fall till utbrändhet, vilket bl a är en neurologisk sjukdom som kan ge svåra handikapp för resten av livet. 


Om vi går lite djupare kan vi se att de vuxnas hjälparattityd beror på en oförmåga att ta hand om det egna inre barnet och de egna grundläggande behoven. Vi kan inte ta hand om oss själva så vi kompenserar det genom att ta hand om andra. Detta, i sin tur, beror på en brist i självkänslan: Jag upplever mig inte som tillräckligt "värd" för att ta emot och ge mig själv det jag behöver.


Det handlar om störningar och brister som ligger djupt och som inte är lätta att komma åt. Men det går. Vi behöver bestämma oss för att ta ansvar för oss själva och hela vårt liv. När vi inser att vi varje ögonblick skapar vår livsupplevelse och väljer att ta ansvar för det börjar en magisk transformation. Vi börjar upptäcka att "jag är jag" och "du är du" och att det innebär stor frihet och stora möjligheter. Vill du ha stöd att komma vidare på den vägen är du välkommen att höra av dig (och kika på psykosyntes.net).


Vi hörs!


Björn


Av Björn Roxendal - 4 november 2010 13:42

   

Antagligen det godaste du nånsin ätit”


Så står det på en skylt utanför en liten, tämligen oansenlig, indisk restaurang, nära "Main Street" i Corralejo, Fuerteventura. Stället ser inte märkvärdigt ut på något sätt.   Enkla möbler på en liten uteservering och några bord med raka trästolar inomhus. Skyltningen och namnet - "Amber"- är närmast av "snabbmatsklass".


Vi såg inte texten: "Probably the best food you ever had" förrän efter middagen, vilket antagligen var bra. Vi hade förmodligen blivit misstänksamma över ett sånt skryt av ett sånt ställe om vi hade sett det på vägen in.


Men – det blev tidernas smakchock! En helt oväntad och osannolik upplevelse! Förvisso obeskrivlig men ändå är jag tvungen att försöka. Det började med ett flortunt knaprigt bröd – papadam – serverat med en maximalt varierad uppsättning.dipsåser Varje sås hade en distinkt personlighet och utpräglad karaktär. Kryddig, stark, men effekten var en överraskande och berusande massage av smaklökarna. Sen kom varmrätterna. Kim tog en krämig räkrätt och hade valt kryddningen ”mild to medium” och jag fick en lammgryta med kryddningen ”medium to hot”. Det här var mat i en helt annan dimension! Det var som den hade en elektrifierande effekt på hela kroppen – framförallt hjärnan och munnen – nånting jag aldrig tidigare upplevt.


Det finns gudabenådade musiker och konstnärer som genom sina händer manifesterar skönhet från gudomliga sfärer. Det är pecis vad Ambers kock gör med sin matkonst. Det känns som hjärncellerna lyses upp och som omöjliga men underbara smaker aktiverar tidigare slumrande hjärncentra.



Denne kock spelade på våra smaklökar som en hänförd symfoniorkester spelar i perfekt harmoni på mängder av intrument i samklang. Vi visste helt enkelt inte till oss. Varje tugga gav en försmak av den eviga saligheten. Vi kunde inte prata om eller tänka på något annat än smakupplevelsen under tiden vi åt. Det fanns ingenting annat att prata om. Vi fick smakupplevelser vi inte ens visste var möjliga!


Att säga att vi rekommenderar ett besök är väl överflödigt. Vi kan utan tvekan säga: "Definitely the best food we ever had".




Av Björn Roxendal - 29 oktober 2010 12:47

Det visar sig att den här ön, Fuerteventura, är ett riktigt nudistparadis. Nakna badgäster vandrar ogenerat omkring mitt på allmänna stränder blandat med normalt badklädda människor. Först kändes det lite ovant men sen tyckte vi att det gäller att ta seden dit man kommer - i alla fall delvis. Fast vi har åtminstone hittills reserverat nakenskapet för lite mer avskilda stränder. Men oroa er inte! Jag kommer inte att visa några "riktiga" nakenbilder"  här. (Här blir man nog utkastad om man gör det.) Vi har i alla fall kommit så långt i vår nudistkarriär att vi utan tvekan föredrar det oklädda utelivet framför det påklädda.


Otroligt fint är det här. Torrt och kargt med sten och sand men samtidigt storslaget. Underbart soligt och varmt hela tiden. Och med över 150 stränder går det ganska lätt att sin "egna" strand. Se själva!


  


  


Av Björn Roxendal - 23 september 2010 22:07


Vi har Don Partridge och Torbjörn Fälldin att tacka för att stämningen på städernas gator numera lyfts av gatumusiker. Det vara Dons olagliga och ihärdiga framträdande på Stlms gator som inspirerade Fälldin att driva på en lagändring som legaliserade gutumusik. Hylla honom genom att lyssna på några av hans låtar på youtube!



Folkkär gatumusikant död  - DN

Uppdaterat i dag. 15:02. Publicerat i dag. 15:00


Foto: Sam StadenerDon Partridge 1968.

Den brittiske musikern Don Partridge är död. Han avled i London på tisdagen, uppger SVT:s lokala nyhetsprogram ABC.

Partridge blev känd i slutet av 1960-talet och låg på listorna i såväl England som Sverige med låtar som "Rosie" och "Blue eyes".

På 1970-talet bodde han i Stockholm där han var ett känt inslag i gatubilden som enmansorkester med munspel, tamburin, gitarr och trumma.

Han lockade storpublik till sina framföranden, men lika vanligt var det att han kördes bort av polisen eftersom gatumusik var olagligt. 1976 dömdes han för brott mot den allmänna ordningsstadgan, men dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (C) engagerade sig i hans fall och genom den nya lagen "Lex Partridge" gjordes gatumusiken laglig.

Don Partridge blev 69 år gammal.

Av Björn Roxendal - 10 september 2010 09:08


Att dans är ett sätt för män och kvinnor att mötas och - ibland - uppleva ömsesidig attraktion med de följder detta kan medföra är inte någon nyhet.


  



Den här undersökningen är dock rolig eftersom den på ett rent vetenskapligt sätt försökt komma fram till HUR mannen ska dansa för att vara mest attraktiv. Men kanske ännu intressantare är den andra slutsatsen: "ALLA DELTAGARE I STUDIEN FICK LÄMNA ETT BLODPROV. PERSONERNA MED BÄST HÄLSA OCH TJUSIGAST DANS VISADE SIG VARA DESAMMA." Fascinerande. Sen kan man gå vidare och fråga sig: Blir jag friskare om jag lär mig en attraktiva dansstil? Och: Vad är det bakomliggande sambandet som gör att dansstil och hälsa hänger ihop? Kolla gärna videoklippen med dansproven. Vi män brukar ju inte tacka nej till en möjlighet att bli lite mer attraktiva.



Så attraherar man kvinnor på dansgolvet   DN

xBrittiska forskare har tagit reda på vilken dans som är bäst.




Sök i bloggen

Presentation


Mera Liv!

Kategorier

Omröstning

Mitt resultat på SVTs lyckotest:
 0 - 10%
 11 - 20%
 21 - 30%
 31 - 40%
 41 - 50%
 51 - 60%
 61 - 70%
 71 - 80%
 81 - 90%
 91 - 100%

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

Gästbok

Följ bloggen

Följ meraliv med Blogkeen
Följ meraliv med Bloglovin'

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013
>>>

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se