meraliv

Direktlänk till inlägg 10 november 2010

Ung och bortskämd - hjälparrollen i extrem form

Av Björn Roxendal - 10 november 2010 11:17


Jag brukar inte se dokussåpor. När jag nån gång försöker så klarar jag vanligtvis bara nån minut eller så. Jag lyckas inte förstå varför jag ska ägna mitt liv åt att se en konstruerad värld som skapats för att provocera fram olika kriser och konfrontationer, eller känsloutspel av andra slag. Jag är ju rätt upptagen med att leva mitt eget liv och det är i att möta mina egna utmaningar som det verkligt spännande ligger - inte i att se andra möta framprovocerade låtsasutmaningar (även om jag förstår att de tar det på allvar när det händer).


Det finns mycket att säga om dokussåpor och andra TV-serier som går dygnet runt och ses av miljontals människor. 


Verklighetsflykt - definitivt. Politisk fråga - absolut. Medan folken i världens rika länder sitter och drogar sig med såpor kan en målmedveten maktelit styra och ställa i världen utan att deras kort synas. 


Men, det var inte riktigt det jag tänkte skriva om. Häromdan såg jag första avsnittet av "Ung och bortskämd" och tyckte att det var riktigt intressant. Inte för att jag vill hetsa upp mig över hur "fruktansvärt" det är att föräldrar kan göra så med sina barn (eller att "barnen" går med på det) utan för att det visar ett fenomen som finns i de flesta familjer - även om det brukar vara i en mer utspädd form. I arbetet som terapeut träffar jag gång på gång på vuxna/föräldrar som fått allvarliga personliga problem och/eller allvarliga problem i sin familj p g a sin "hjälparattityd". Det kanske är "snällt" att stå och steka ägg åt sin 16-åriga son eller dotter och att "ta hand om" honom eller henne på många andra sätt (skjutsa hit eller dit fast det går utmärkt att cykla, t ex) men i själva verket skapar det en personlighet med inslag av "inlärd hjälplöshet". Ofta är vi rädda för att vara "hårda" och ställa krav på vara barn eller tonåringar när det är just det som behövs för att de ska växa upp till ansvarstagande och kompetenta vuxna. "För mycket och för lite skämmer allt" stämmer visserligen här också, så det gäller att anpassa kravnivån till åldern. Men - i allmänhet - är det så att barnen egentligen klarar mycket mer än vi föreställer oss. 


Jag får allt jag ber om


Det här resonemanget är kanske inte särskilt kontroversiellt, men det är än sak att hålla med, en annan att leva som man lär. Jag föreslår att vi som är föräldrar frågar oss själva, om och om igen: - Är detta något min son/dotter skulle kunna göra själv, eller göra delvis själv med stöd och handledning?


Maria Montessoris motto var "Hjälp mig att göra det själv", vilket också kan uttryckas som "All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling". Det tål att tänkas på. Och det gäller barn i alla åldrar.


För barnen är de vuxnas hjälparattityd alltså till stor skada. Men, den är lika skadlig för de vuxna. Den leder till att man förr eller senare känner sig utnyttjad, obekräftad, icke-respekterad, övergiven, ledsen och arg (m.m.) Den leder också i många fall till utbrändhet, vilket bl a är en neurologisk sjukdom som kan ge svåra handikapp för resten av livet. 


Om vi går lite djupare kan vi se att de vuxnas hjälparattityd beror på en oförmåga att ta hand om det egna inre barnet och de egna grundläggande behoven. Vi kan inte ta hand om oss själva så vi kompenserar det genom att ta hand om andra. Detta, i sin tur, beror på en brist i självkänslan: Jag upplever mig inte som tillräckligt "värd" för att ta emot och ge mig själv det jag behöver.


Det handlar om störningar och brister som ligger djupt och som inte är lätta att komma åt. Men det går. Vi behöver bestämma oss för att ta ansvar för oss själva och hela vårt liv. När vi inser att vi varje ögonblick skapar vår livsupplevelse och väljer att ta ansvar för det börjar en magisk transformation. Vi börjar upptäcka att "jag är jag" och "du är du" och att det innebär stor frihet och stora möjligheter. Vill du ha stöd att komma vidare på den vägen är du välkommen att höra av dig (och kika på psykosyntes.net).


Vi hörs!


Björn


 
 
Mariel

Mariel

25 november 2010 22:51

Det här känns verkligen angeläget. Skriv gärna mer om temat!

http://www.openinglotus.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Björn Roxendal - 29 december 2013 21:30

Lev längre och friskare! Här samlar jag tips som det det finns vetenskapligt stöd för och som är någorlunda billiga och enkla att praktisera. Alla kan må bättre och leva längre! Då och då kommer jag att uppdatera (lägga till och ta bo...

Av Björn Roxendal - 8 december 2013 11:11

Det här tilltaget har retat mig från först början. Uppenbarligen köper folk datorer för alla möjliga syften medan en TV nästan alltid köps för att se på TV. Även om SVT skulle ha valt att INTE lägga ut några program på internet skulle vi köpa ungefär...

Av Björn Roxendal - 28 maj 2012 16:59

  Psykosyntes           Psykosyntes är en terapiform som går djupare än vanlig samtalsterapi. Den bygger på en konsekvent helhetssyn på människan där den andliga dimensionen har en viktig plats. Med det menar vi att vi ser människan s...

Av Björn Roxendal - 8 februari 2012 10:49

                        En ny bok av Bronnie  Ware, The Top Five Regrets of the Dying, beskriver författarens erfarenheter av att arbeta med döende människor. Om vi någonsin kommer att få perspektiv på livet är det när vi närm...

Av Björn Roxendal - 13 januari 2012 17:27

  Följande är en  av Carl  Schultz filosofier, skaparen av Snobben. Du behöver inte kunna  besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå  andemeningen.   1. Räkna upp världens fem rikaste  män. 2. Räkna upp fem vinnare ...

Sök i bloggen

Presentation


Mera Liv!

Kategorier

Omröstning

Mitt resultat på SVTs lyckotest:
 0 - 10%
 11 - 20%
 21 - 30%
 31 - 40%
 41 - 50%
 51 - 60%
 61 - 70%
 71 - 80%
 81 - 90%
 91 - 100%

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Gästbok

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Skapa flashcards