meraliv

Inlägg publicerade under kategorin Rädda världen!

Av Björn Roxendal - 8 februari 2012 10:49













En ny bok av Bronnie  Ware, The Top Five Regrets of the Dying, beskriver författarens erfarenheter av att arbeta med döende människor. Om vi någonsin kommer att få perspektiv på livet är det när vi närmar oss döden. Så, innan vi kommer dit gör vi klokt i att lära oss av de som gått före oss. Här kommer de 5 saker som det är vanligast att man ångrar när döden närmar sig.



1. Jag önskar att jag hade levt mitt liv så att jag varit sann mot mig själv istället för att leva det liv andra förväntade sig av mig.


Vad kunde vara mera tragiskt!?? Många upplever på dödsbädden att de "missade chansen" att "leva sitt eget liv". Vi har lätt att missa att vi har så många möjligheter och istället låter vi oss lätt "nötas ner" av vardagen. Lev mera nu!


2. Jag önskar att jag inte hade arbetat å mycket.


Den här reflektionen kom från nära 100% av alla manliga patienter som intervjuats i dödens närhet. Hos kvinnor var den inte fullt lika vanlig. Man upplever att man gått miste om en värdefull relation till sina barn och till sin partner, vilket i backspegeln känns som viktigare värden än att maximera inkomst eller karriärmöjligheter.

Visst skulle det vara trist om vi skulle behöva dö med upplevelsen av att ha gjort grundläggande felprioriteringar under större delen av våra liv! 


3. Jag önskar att jag haft modet att uttrycka mina känslor.


Författarens kommentar:


"Många undertrycker sina känslor för att undvika konflikter. Resultat blev att de fick nöja sig med en medioker existens och gick miste om chansen att bli den de egentligen hade möjligheten att bli. Många fick med tiden sjukdomar som kunde hänga ihop med den bitterhet och harm som följde med detta mislyckande.


Vi kan inte kontrollera andras reaktioner. Även om människor reagerar när du ändrar ditt sätt att vara genom att uttryckla dig mer ärligt, leder det i slutändan till att relationerna höjs till en helt ny och friskare nivå. Antingen det eller också kan du lättare lämna en osund relation bakom dig. I båda fallen tjänar du på affären!"


4. Jag önksar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.


Det är vanligt med uttryck för djup ånger över att man inte ägnat tillräcklig tid och uppmärksamhet åt sina vänner. Alla saknar sina vänner när de är döende!


5. Jag önskar att jag tillåtit mig att vara lyckligare!


Bronnies kommentar kunde inte säga det bättre:


Detta är förvånansvärt vanligt. Många förstod inte förrän i slutet att lycka är ett val. De hade  fastnat i gamla mönster och vanor.  Rädsla för förändring hade fått dem att, både inför sig själva och andra,  låtsas vara nöjda. I själva verket längtade de djupt inom sig efter att "skratta loss" och vara mer "barnsliga". När du ligger på din dödsbädd är det inte vad andra tycker om dig som känns mest angeläget. 


Så underbart att kunna släppa taget och le igen, långt innan du dör. 


Livet är ett val. Det är ditt liv. Välj medvetet, välja klokt, välj ärligt. Välj lycka.

ANNONS
Av Björn Roxendal - 6 januari 2012 18:42


 


Vi befinner oss just nu i en ”revolutionär” epok. Den arabiska våren och occupy-rörelsen är några tecken på detta. Människor får allt svårare att nöja sig med att bli fösta hit och dit som en fårskock efter maktelitens nycker. En spännande tid, en ny tidsålder av självbestämmande och funktionell demokrati börjar spira. Men fortfarande är förtryckets krafter starka och de släpper inte godvilligt taget. I praktiken förnekas vanliga människors rättigheter på nästan varje område. Vi programmeras till konsumtionsrobotar som göder systemet och dess bärare genom att tanklöst konsumera mer och dyrare, även om det det resulterar i livslångt skuldslaveri, miljöförstöring och onödiga civilisationssjukdomar.


Ett av de viktigaste områdena där kampen mellan individuell frihet och rätten till ett värdigt liv står mot maktelitens kontroll och förtryck är vår hälsa. Vi har naturligtvis en medfödd rättighet till ett hälsosamt och lyckligt liv, efter våra förutsättningar och egna val, men det år inte så de styrande krafterna vill se det. Hälsa/sjukdom/behandling är big business, och i stor utsträckning spelar vi, till synes frivilligt, med i ett spel där sjukdomsprofitörerna gör upp reglerna. Vi har gett makten över vår kropps funktioner till dem som ”vet bättre” (och tjänar miljarder på att vidmakthålla den illusionen) utan att vi ens verkar fundera på vad som skett och vilket dilemma vi hamnat i.


Vad det handlar om är att vi görs till/låter oss göras till/ offer för sjukdom och lidande för att sedan betala en stor del av våra individuella och kollektiva inkomster för att köpa myten om den farmaceutiska frälsningen. Först betalar vi dyrt för hälsovådliga födoämnen och en sjukdomsalstrande livsstil för att sedan betala ännu dyrare för behandlingar och mediciner som ofta skapar lika mycket problem som de löser (om de överhuvudtaget löser några problem alls). Våra kroppar och deras funktion har blivit ett av de främsta medlen för kontroll och profit medan vi aningslöst låter oss brytas ned och utnyttjas.


Den revolution jag talar om innebär att vi tar tillbaks makten över vårt eget liv och hälsa genom att avslöja mat- och medicin-maffians mögner och manipulationer och istället använda förebyggande och botande alternativ – billiga, biverkningsfria, miljövänliga och effektiva.


Det är vår övertygelse att långt mer en hälften av de värsta och mest utbredda folksjukdomarna skulle undvikas, på mycket kort sikt, med enkla insatser av detta slag.


Det är denna revolution som är vår mission. Vi kommer att publicera artiklar och referenser som ger en direkt användbar vägledning till hälso-befrielse. Vi är inte fanatiska och kommer inte att förneka värdet av de delar av skolmedicinen som faktiskt ger ökad livskvalitet och botar sjukdomar som annars skulle leda till handikapp eller värre. Vi är pragmatiska, dvs vi uppmuntrar till användning av alla resurser som på ett långsiktigt och hållbart sätt leder till förbättrad hälsa och ett längre och lyckligare liv. Lev längre, friskare och lyckligareär vår programförklaring.


Vårt första mål är upplysning för att du ska få bättre möjligheter att göra val som ger dig ett längre och lyckligare liv.


I andra hand kommer vi att erbjuda produkter som ska underlätta detta. Så, vi har ett intresse av att sälja och tjäna pengar på försäljningen. Men, vi kommer inte att sätta detta intresse före vårt intresse av att arbeta för den hälsorevolution vi just beskrivit.


Vi välkomnar synpunkter och feedback. Ny forskning kommer att visa nya möjligheter och förändra hur vi ser på hälsa och sjukdom. Vi kommer inte att låsa oss vid ”gamla sanningar” utan ständigt förändra och uppdatera det vi publicerar efter de senaste rönen – rön som socialstyrelsen och medicin-maffian inte kommer att erbjuda allmänheten (förrän kanske 50 år senare).


PS. Det finns ett bok som heter just ”Wellness Revolution”. I den beskriver Paul Zane Pilzer skillnaden mellan sjukvård och wellness så här: 

Sjukdomsindustrin”, som han kallar den traditionella sjukvården, är reaktiv. Trots att den är så utbredd och omfattande söker sig människor dit först när de drabbas av eller reagerar på ett specifikt besvär. 

Wellness-tjänster, å andra sidan, är proaktiva och inriktade på framtiden. Människor söker sig dit av egen lust – för att känna sig friskare, reducera effekterna av åldrande och för att undvika att hamna i sjukdomsindustrin. 

"Wellness handlar inte om en trend eller en fluga,” skriver Paul Zane Pilzer. ”Det handlar om ett nytt och gränslöst behov som genomsyrar vår kosthållning, träning, sömn, vårt arbete, sparande, åldrande och nästan alla andra aspekter av vårt liv.” 

ANNONS
Av Björn Roxendal - 8 juni 2011 14:12


    


I mitt arbete som psykosyntesterapeut har jag en  del återommande inspirationskällor. En av de jag ofta återkommer till och alltd får en nytändning av är Margret M Paul - som skapat "Inner bonding".


Hon skriver regelbundet små brev (mejl) om vardagsnära psykologiska frågor. Ofta handlar det inte om några banbrytade nyheter utan snarare om kraftfulla och klargörande formuleringar som gör det vi "egentligen" vet så mycket mer påtagligt.


Häromdan fick jag hennes senaste mejl, vilket handlar om vår inställning till att "kunna".


Alltför ofta säger vi oss själva (och andra) att vi inte kan det ena eller det andra. Och visst stämmer det! Som Henry Ford sa:


"Den som tror att han/hon kan, har helt rätt och det har den som tror att han/hon inte kan också. Detta är en obestridlig lag."


"He can who thinks he can, and he can't who thinks he can't. This is an indisputable law." - Henry Ford


Ofta försöker vi inte ens för att vi, medvetet eller undermedvetet, intalar oss att "Jag kan ändå inte". Det finns en rädsla för misslyckande som håller oss tillbaka. Den får sin kraft av skammen och får oss att välja det "säkra" och "trygga" alternativet att inte försöka.


En av de viktigaste lärdomarna vi kan göra är att det är OK att misslyckas. Detta uttrycks på ett slående sätt i det citat jag gjort till mitt personpliga motto sedan många år: "Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge". Att försöka, och kanske misslyckas bara för att försöka igen med bättre chans att lyckas, är att leva medans att välja tryggheten i att inte ta några risker är att tacka nej till det livet bjuder.


Nedan följer M Pauls mejl om inställningen till att kunna:



"I Can't Do It"

By Dr. Margaret Paul
June 07, 2011


Does your internal dialogue of "I can't" and your fear of failure stop you from doing what you really want to do?


"He can who thinks he can, and he can't who thinks he can't. This is an indisputable law."- Henry Ford

Have you ever noticed how often you say, "I can't"?


"I can't lose weight."
"I can't find my soul mate."
"I can't find a job I love."
"I can't take care of myself."
"I can't heal this shame."
"I can't get myself to exercise."
"I can't find my passion."


When I was little, one of my favorite books was "The Little Engine that Could." For those of you who don't know this children's book, it's about a little train engine who was given the job of pulling a very big load up a hill. As it was pulling the load, it kept saying, "I think I can. I think I can. I think I can." And, of course, it did.


As a three-year old, this little book impressed me very much. I memorized it and read it over and over. I integrated "I think I can," into my thought process, and every time I was challenged, I would say "I think I can," to myself. Like the little engine who could, I never gave up on something that really mattered to me. Fortunately, "I can't" didn't become a part of my language.


With many of my clients, it's a different story. "I can't" seems to be deeply entrenched into their language. In the work I do, I help people learn how to heal their shame, how to take emotional responsibility by learning to be loving to themselves and others, and how to connect with a personal source of spiritual Guidance. Very often, my clients say things like, "I can't take care of myself. I don’t know how." "I can't connect with my spiritual Guidance. I'm not capable of this." "I can't remember to be present with my feelings." "I can't speak up for myself - it's too hard." And, as Henry Ford states in the above quote, as long as they choose to believe this, they can't. They prove themselves right every time.


I wonder if you would be willing to try an experiment. What might happen if, every time you hear yourself say "I can't" you consciously turn it around and say, "I can!" If you did this often enough, you would change your way of thinking, and in changing your thinking, you can change the outcome of your efforts.


Fortunately, another thing I learned very early in my life is that it's okay to fail. To me failure only means that I need to try harder and learn more. Failure never means that I am stupid or incapable. While I've had plenty of failure in my life, it never stopped me from saying "I think I can," which is what enables me to keep going until I succeed.


From 1998 until 2010, I worked on creating a major software program, called SelfQuest. During these 12 years I had many failures and disappointments, but never once did it occur to me that I would not succeed in creating the program of my vision. It was vitally important to me to create this program that I knew would be a huge help to others, and I knew that nothing would stop me. Even when the programmer disappeared with all the work, I knew in my soul that it would all work out. And it did. After finding an incredible new programmer, the original programmer resurfaced and gave us everything we needed to complete it.


No one succeeds without failures, and no one succeeds by saying "I can't". Try reading "The Little Engine that Could" and integrate this into your mindset!




Av Björn Roxendal - 14 februari 2011 23:49


 Hur uttrycker man kärlek i bild?  Många har försökt och här har jag samlat några. Faderskärlek, moderskärlek, syskonkärlek, djurkärlek, andlig kärlek, patriotisk kärlek och mera.

..

.


  .

.

.

.

.

.






.

.

.

.

.

.

.








.

.

.

.

.

.







.

.

.

.

.

.

.

.








.

.

.

.

.

.

..








.

.

.

.

.

.

.

.







.

.

.

.

.

.

.

.










.

.

.

.

.

.

.

.

.









.

.

.

.

.

.

.

.










.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.








   

.

.

.

.

.

.

.







     .

.

.

.

.

.

.

.

. 








.

.

.

.

.

.

.

.

.

.










.

.

.

.

.

.

.

.











.

.

.

.

.

.

.

.









.

.

.

.

.

.

.

.

.

.









 
 




.

.

.

.

.

.

.

.

.









  .

.

.

.

.

.

.

.

.

.

. 




Äktenskaplig kärlek











.

.

.

.




Kärlek i Kallhälls gångtunnlar

.

.


SLUT

.

.

.

.

.

.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Av Björn Roxendal - 10 februari 2011 15:31

E24.se kunde vi läsa för några dagar sedan:


"Cheferna för världens största hedgefonder toppar listan över världens bäst betalda chefer. Den bäst betalde hade en årslön på närmare 26 miljarder kronor – pengar nog för att köpa ett helt land i Europa."


Ja, vad får man då för 26 miljarder? Som sagt, varför inte köpa ett land (och då räcker det alltså med EN årslön):

"– Montenegro. Värdet på hela ekonomin i landet, med 650 000 invånare, motsvarar David Teppers årslön 2009."


Och om de tio högst betalda hedgefondchefer går ihop och dessutom sparar några år kan de börja lägga bud på större länder än så - typ Sverige. Tillsammans tjänar de nämligen 120 miljarder kronor - och - jag upprepar - per år.

Vad ska man säga om detta? 

Kanske att om dom tjänar så bra är dom kanske värda det? 


 

De 10 rikaste 2009 enl Forbes (och dom har missat några)


Knappast. Snarare att vi har ett system där ett litet fåtal besitter den finansiella makten och utnyttjar den för att extrahera frukterna av vanliga människors arbete. Den som orkar kan ju roa sig med att räkna ut hur många genomsnittliga årslöner David Teppers lön motsvarar. Det lär bli många nollor i det svaret.

Även om dessa hedgefondchefer utgör den yttersta extremen av fenomenet så är de inte ensamma. I Sverige härjar bonussjukan där de högsta cheferna ofta får mångmiljonbonusar -  t o m år när deras företag gör förlust!


 


I dagarna har vi också fått veta att Mubarak är en av världens rikaste män med ung 400 miljarder kronor i sitt privata pensionssparande. Det torde han kunna leva rätt gott på de relativt få år han har kvar! Och inte blir det roligare för att USA backat upp honom trots hans erkänt folkfientliga diktaturfasoner under sina 30 år vid makten.


Men det allra mest häpnadsväckande som kommit fram på sista tiden är dock att USAs centralbank, Federal Reserve (som förresten är en PRIVAT institution och inte alls "federal" som namnet försöker förleda oss att tro) delat ut fullständigt osannolika belopp i stöd till storbanker, centralbanker och en del storföretag - under bordet och utan någon som helst politisk process. Man klubbade igenom ett paket på 700 miljarder dollar i kongressen men i HEMLIGHET delade man ut omkring 15 BILJONER. Och de som mest gynnades av dessa pengar var naturligtvis samma institutioner och toppbankirer som till stor del var ansvariga för finanskrisen! Hur ska man reagera på detta?  Det är som det normala mänskliga känsloregistret inte räcker till.


Vi lever i en värld där polariseringen mellan de rika och de fattiga stadigt ökar. Numera äger 1% av amerikanarna mellan 50 och 70% av alla tillgångar i USA. Det har ökat från 35% på 20 år eller så. Dessutom förstärks polariseringen med varje ny bubbla och följande kris. Idag får 44 miljoner amerikaner socialbidrag i form av "food stamps". 44 miljoner amerikaner är alltså så fattiga att de inte har råd att köpa tillräckligt med mat utan bidragshjälp - i världens rikaste land!


Antalet svältande i världen är nu runt en miljard - en siffra som har ökat med 100 miljoner personer på ett år. Den lär också fortsätta att öka med den nu pågående kraftiga uppgången av matpriserna.


Polariseringen mellan fattiga och rika har nått en nivå när den håller på att bli explosiv. Upproren i Tunisien och Egypten hade kanske inte kommit nu om det inte var för den tilltagande fattigdomen i dessa länder. En genomsnittlig egyptisk familj behöver använda över 40% av sina inkomster till att köpa mat - en siffra som dessutom ökar.


Samtidigt anser de rikaste av de rika att "they are worth it" och att resten av oss är värda att leva i misär eller i alla fall i relativ fattigdom. Signalerna är att det är skillnad på människor. "Alla människors lika värde" låter ju bra men det är inte så eliten ser på saken. Det är till och med så illa att man inte värderar människoliv som något av okränkbart värde. Man kalkylerar kallt med att begränsa folkmängden med hjälp at krig och sjukdomar  -  sjukdomar som många gånger skulle kunna bekämpas till rimliga kostnader.


Kanske blir det araberna som visar vägen genom de nu pågående revolterna. Systemet och dess hänsynslösa utnyttjande har nått en punkt där det blir alltmer labilt. Revolutionen hänger i luften. Och då talar vi inte om en kommunistisk revolution. Det har vi prövat och det var ingen bra lösning. Det behövs en total reformering av det finansiell systemet och en förskjutning av maktbalansen från en liten elit som till stor härskar bakom ridåerna till ett reellt folkligt inflytande där öppenhet och moraliska principer är vägledande.







Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Av Björn Roxendal - 2 februari 2011 17:11


Jag skrev nyligen ett inlägg om en variant av kall fusion som visat sig mer lovande än tidigare försök. Visserligen har energi producerats i ett stort antal försök med kall fusion under de senaste 20 åren men det har varit små effekter och dessutom opålitliga och oregelbundna. Andrea Rossis patentsökta "energikatalysator" visar prestande på en helt ny och högre nivå. Dessutom är energiflödet stabilt över en längre tid. Tillsammans gör detta att Rossi är redo att ta steget till en kommersiell tillämpning. Om han får som han vill kommer man att producera värme i stor skala i Aten redan i höst!


– Vi inviger ett värmeverk på en megawatt i Aten i höst.
Det uppger Andrea Rossi, uppfinnaren av ”energikatalysatorn” som nyligen visades i Italien och som möjligen bygger på kall fusion.

Ny Teknik 2011-02-02


Den här tekniken är betydligt mer trovärdig än andra laboratorieförsök och Rossi har redan kommit igång med en begränsad "massproduktion"  av sin energikatalysator. Efter en demonstration av tekniken i Bologna i januari i år sammanfattade professor Giuseppe Levi:


"Mängden effekt och energi som producerades under de båda experimenten är verkligen imponerande och, tillsammans med det självgående tillståndet som nåddes under det första experimentet, kan det indikera att systemet fungerar som en ny typ av energikälla"..

Ny Teknik 2011-02-02


Jag rekommenderar varmt läsning av Ny Tekniks artiklar i ämnet, t ex:


http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3080567.ece





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Av Björn Roxendal - 26 januari 2011 15:04

För några dagar sen bloggade jag om "Världsekonomin och din framtid" och varnade för att en djup och smärtsam kris är på väg. Idag läste jag i Affärsvärlden vad en dansk ekonomiforskare, Jørgen Ørstrøm Møller. säger om saken. Han fokuserar också på USAs situation och vad den kommer att betyda.


 


Titeln på artikeln: "Därför går USA under" innehåller en del påståenden värda att begrunda:

  • USA befinner sig i en större ekonomisk kris än vad Grekland gör
  • USA:s räntebetalningar kommer att växa från dagens 10,8 procent av statsbudgeten till 20 procent år 2020
  • 48 av 50 delstater kan idag inte finansiera sina kostnader(!)
  • USA kommer behöva be folkrepubliken Kina att skriva av en del av sina lån till amerikanerna som rena förluster
  • Kina kommer att kräva att dollarn inte längre ska vara en internationell reservvaluta
  • Ett fördmjukat och försvagat USA kommer inte längre att vara världens supermakt
  • Självinsikten om vart USA är på väg är nästan noll, både bland demokrater och republikaner. Det finns ingen politisk vilja att lösa problemet.

I artikeln tar man inte upp vad detta komer att innebära för resten av världen och det ekonomiska systemets framtid. Själv tror jag inte på en "undergång" men dock på en så pass allvarlig krasch att systemet kommer att behöva ändras i grunden. Globalisterna vill ha en styrning av ekonomin på världnivå med en världsvaluta som bas (kanske grundad på SDR, Special Drawing Rights, vilken redan är i bruk). Institutioner som IMF och BIS (Bank of International Settlements) skulle få alltmer makt och nationernas demokratiska självstyre skulle förlora det mesta av sin betydelse (vilket redan håller på att ske i vår del av världen genom EU).

Det finns dock mer livsbejakande alternativ till en sådan utveckling, mer baserad på lokalsamhällens självbestämmande och större grad av självförsörjning och avskaffandet av det skuldbaserade finansiella systemet som kontrolleras av en exklusiv bankelit. Mer om detta senare!




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Av Björn Roxendal - 25 januari 2011 12:11


Ny Teknik rapporterar om en demonstration av kall fusion som nyligen gjordes i Italien. Ett 50-tal journalister och vetenskapsmän var inbjudna till demonstrationen och utrustningen fick inspekteras för att kontrollera att det inte var några dolda batterier el likn som gav upphov till effekten.



Apparaten genererade värme och kokade under en timmes tid bort ung. 13 liter vatten.


Det förefaller som värmen utvecklas genom en fusion av nickel och väte varvid koppar bildas. Enligt uppfinnaren, Andrea Rossi, kostar en apparat omkring 2.000 euro per kilowatt effekt, och fungerar med ett gram nickel. Det innebär att energikostnaden uppskattas till mindre än 1 cent/kWh.


Det är några saker som gör detta mer än "vanligt" intressant. För det första verkar det som tekniken fungerar (!!!). För det andra ser det ut som den redan är så pass väl utvecklad att den inom en ganska nära framtid kan föras ut på marknaden.


MEN - och det är ett utomordentligt STORT MEN - om detta stämmer är den förmodligen "för billig för att få finnas". Världens mäktigaste män (och kvinnor?) baserar sin makt till stor del på att energiresursen är knapp och kan kommersialiseras i stor skala. Det gäller även icke-fossila energislag som kärnkraft, vindkraft, vattenkraft, biobränslen  osv. Alternativ energi är helt OK ur maktelitens perspektiv så länge den är såpass dyr och kapitalkrävande att den kan kontrolleras av de stora energiföretagen och därigenom generera vinst i stor skala. Däremot är varje billig och potentielt lokalt tillgänglig energikälla ett hot mot hela maktapparaten och de som gömmer sig bakom den. Så, om detta är en teknik som kan massproduceras med småskalig tillämpning varsomhelst i världen ser jag inga möjligheter till att den skulle tillåtas komma ut på marknaden. Men - vi kan ju alltid hoppas på ett genombrott, inte bara tekniskt, utan också "politiskt". Det handlar om att nå en kritisk massa. När tekniken är känd av ett visst antal människor och ett visst antal apparater bevisligen fungerar så blir det till slut omöjligt att stoppa vidare spridning. Låt oss hoppas (och KRÄVA) att vi kommer dit!



 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Sök i bloggen

Presentation


Mera Liv!

Kategorier

Omröstning

Mitt resultat på SVTs lyckotest:
 0 - 10%
 11 - 20%
 21 - 30%
 31 - 40%
 41 - 50%
 51 - 60%
 61 - 70%
 71 - 80%
 81 - 90%
 91 - 100%

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

Gästbok

Följ bloggen

Följ meraliv med Blogkeen
Följ meraliv med Bloglovin'

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013
>>>

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se