meraliv

Inlägg publicerade under kategorin Barn

Av Björn Roxendal - 8 februari 2012 10:49













En ny bok av Bronnie  Ware, The Top Five Regrets of the Dying, beskriver författarens erfarenheter av att arbeta med döende människor. Om vi någonsin kommer att få perspektiv på livet är det när vi närmar oss döden. Så, innan vi kommer dit gör vi klokt i att lära oss av de som gått före oss. Här kommer de 5 saker som det är vanligast att man ångrar när döden närmar sig.



1. Jag önskar att jag hade levt mitt liv så att jag varit sann mot mig själv istället för att leva det liv andra förväntade sig av mig.


Vad kunde vara mera tragiskt!?? Många upplever på dödsbädden att de "missade chansen" att "leva sitt eget liv". Vi har lätt att missa att vi har så många möjligheter och istället låter vi oss lätt "nötas ner" av vardagen. Lev mera nu!


2. Jag önskar att jag inte hade arbetat å mycket.


Den här reflektionen kom från nära 100% av alla manliga patienter som intervjuats i dödens närhet. Hos kvinnor var den inte fullt lika vanlig. Man upplever att man gått miste om en värdefull relation till sina barn och till sin partner, vilket i backspegeln känns som viktigare värden än att maximera inkomst eller karriärmöjligheter.

Visst skulle det vara trist om vi skulle behöva dö med upplevelsen av att ha gjort grundläggande felprioriteringar under större delen av våra liv! 


3. Jag önskar att jag haft modet att uttrycka mina känslor.


Författarens kommentar:


"Många undertrycker sina känslor för att undvika konflikter. Resultat blev att de fick nöja sig med en medioker existens och gick miste om chansen att bli den de egentligen hade möjligheten att bli. Många fick med tiden sjukdomar som kunde hänga ihop med den bitterhet och harm som följde med detta mislyckande.


Vi kan inte kontrollera andras reaktioner. Även om människor reagerar när du ändrar ditt sätt att vara genom att uttryckla dig mer ärligt, leder det i slutändan till att relationerna höjs till en helt ny och friskare nivå. Antingen det eller också kan du lättare lämna en osund relation bakom dig. I båda fallen tjänar du på affären!"


4. Jag önksar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.


Det är vanligt med uttryck för djup ånger över att man inte ägnat tillräcklig tid och uppmärksamhet åt sina vänner. Alla saknar sina vänner när de är döende!


5. Jag önskar att jag tillåtit mig att vara lyckligare!


Bronnies kommentar kunde inte säga det bättre:


Detta är förvånansvärt vanligt. Många förstod inte förrän i slutet att lycka är ett val. De hade  fastnat i gamla mönster och vanor.  Rädsla för förändring hade fått dem att, både inför sig själva och andra,  låtsas vara nöjda. I själva verket längtade de djupt inom sig efter att "skratta loss" och vara mer "barnsliga". När du ligger på din dödsbädd är det inte vad andra tycker om dig som känns mest angeläget. 


Så underbart att kunna släppa taget och le igen, långt innan du dör. 


Livet är ett val. Det är ditt liv. Välj medvetet, välja klokt, välj ärligt. Välj lycka.

Av Björn Roxendal - 13 januari 2012 17:27


Följande är en  av Carl  Schultz filosofier, skaparen av Snobben. 
Du behöver inte kunna  besvara följande frågor. 
Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå  andemeningen.
 

  
1. Räkna upp världens fem rikaste  män. 
2. Räkna upp fem vinnare av Heismantrofén. 
3. Räkna upp dom fem sista Fröken Sverige vinnarna. 
4.  Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset. 
5. Räkna upp dom  sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris. 
6.  Räkna upp dom tio senaste vinnarna av VM i hockey. 




Hur gick  det? 
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker. 
Dessa  är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. 
Men  applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. 
Deras gärningar glöms bort.  Diplomen begravs med sina innehavare. 



Här kommer  en frågerunda till. Få se hur du klarar den: 
1.  Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång. 
2. Nämn  tre personer som stöttat dig i genom svåra tider. 
3. Nämn fem  personer som lärt dig nåt värdefullt. 
4. Nämn några som fått  dig att känna dig speciell. 
5. Nämn fem personer som du gärna  umgås med. 




Lättare? 
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva 
är inte dom  med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse.
 

Det är  dom som bryr sig som räknas. 


Skicka  detta vidare till dom som gjort ditt liv minnesvärt. 
Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag. 
Det är redan  imorgon i Australien 
( Charles Schultz)     


Av Björn Roxendal - 17 juni 2011 09:15

Vad ska man säga? Hon tog sin första sånglektion när hon var 8 och nu, tre år senare, sjunger hon så här. Lyssna på Jackie, du kommer inte att ångra det!


Av Björn Roxendal - 21 februari 2011 13:07

Den här tjejen - Sammie - har själv forskat och intervjuat för att få material till sin skoluppsats. Alltihop är synnerligen läsvärt, men kanske särskilt citatet i slutet av uppsatsen!




“The teacher’s assignment asked the kids to write an opinion piece on an issue that interested them. Sammie chose Gitmo … All of the work is her own, from information that she and I have talked about over the years, from individual research she did, and from an interview she had with my law partner Mari Newman.”



Guantánamo Bay: want to hear an 11 year old girl’s opinion?
By Sammie Killmer


Cuba/Washington DC: What is Guantánamo Bay (also known as Gitmo)? Though at the most Guantánamo Bay had over 775 prisoners, many have been released, but 173 prisoners still remain. This camp was open by the Bush administration since 2002 and President Obama said it would be closed in early 2009 but it still holds 173 prisoners and isn’t closed. It is very disappointing that President Obama said he would have it closed last year and he did not keep his promise. To me it seems that Guantánamo will never close. Many of the prisoners held were and are not terrorists. In fact, many of the prisoners still being held are innocent.


Another problem I have with Gitmo is that some prisoners are on hunger strike and that the guards have the nerve to force feed them. What they do to force food down another person’s throat is just sad. It’s awful.


There are three major camps and seven sub camps. Camp Delta is the biggest camp with seven sub camps. There is also Camp Iguana which use to hold prisoners 18 and younger, but now it holds some detainees set for release back to their home countries. On some websites it claims prisoners at Camp Iguana are allowed TV and to shower twice day, but on the Internet a lot of the articles and information is only the government’s side of the story and not the whole truth.

The number of prisoners left is very, very disappointing: 173 men left at the camp. Also their nationalities are all middle eastern. Over the years the camp has held detainees from Australia, England and other countries, but they have almost all been released. Now the main population is middle eastern men. Some have even been cleared for release.  When you think about someone being cleared to leave camp you think of their last day, but some men have been waiting months and even years because they are set for clearance but the guards and government do not release them back to their home countries.


I had a wonderful opportunity to chat with a Guantánamo Bay Lawyer Mari Newman who has been recognized by the ACLU Civil Rights award for working on this case.

Here is a summary of my interview with her (I did ask for non-classified information):


“How many clients do your firm Killmer, Lane and Newman have?”

“Five”

“How long do you usually meet with them?”

“If their case is going on, all day, but if not half day”

“Are the guards harsh on what they are the permitted to say?”

“The guards are not in the room but there is a camera in the hut and the detainees are chained to the floor”

“Was it hard to get security clearance to go to Guantánamo?”

“Yes it took a long time”

“What briefly was the process to getting cleared?”

“You fill out a very long form with everything about you: where you have lived in the past, past jobs, places you have traveled, everything. A lot of people you know are interviewed”

“How many people are cleared at Killmer, Lane and Newman?”

“There are five of us, Darold, David, Sara, Siddhartha and myself”

“Do you think that all 173 prisoners will be released and Gitmo closed by the end of Obama’s term?”

“No I don’t”

“How would you explain each client?”

“Ok well –


Musa’ab — he was very funny before he was imprisioned in Gitmo. He is still very funny. He has been there since the end of October 2002. He also enjoys soccer.

Abdul Rahman — He is a poet. He is calm. He also loves cream puffs and all types of sweets.

Suhail — He is on hunger strike. He is force-fed. He also likes to read books about all different cultures.

Sa’ad — He is very religious and studies religion. He is shy and quiet.

And Jalal — He talks very fast and likes pictures of very beautiful animals.”


“How do you think Guantánamo affects America’s reputation internationally?”

“Terrible because historically America has been a symbol of freedom and known for our three unalienable rights life, liberty and property and it gives us a terrible reputation.”


We also talked  about how only four Gitmo cases have made it to the supreme court and the supreme court ruled in favor of the detainees in all of them but in the court of appeals many detainees have been ruled against though some have won.


The Guantánamo Bay issue upsets me because it is hard to believe that the US government just thrown people in prison and do nothing with them. I am very disappointed and upset how America has treated many innocent men. I cannot believe it. It’s sad what we have done. I would like to end this with a Ben Franklin quote given to me by Mari Newman:


“Those who give up essential liberty to purchase a little temporary safety deserve neither liberty nor safety”
– BEN FRANKLIN


.

.

.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Av Björn Roxendal - 14 februari 2011 23:49


 Hur uttrycker man kärlek i bild?  Många har försökt och här har jag samlat några. Faderskärlek, moderskärlek, syskonkärlek, djurkärlek, andlig kärlek, patriotisk kärlek och mera.

..

.


  .

.

.

.

.

.






.

.

.

.

.

.

.








.

.

.

.

.

.







.

.

.

.

.

.

.

.








.

.

.

.

.

.

..








.

.

.

.

.

.

.

.







.

.

.

.

.

.

.

.










.

.

.

.

.

.

.

.

.









.

.

.

.

.

.

.

.










.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.








   

.

.

.

.

.

.

.







     .

.

.

.

.

.

.

.

. 








.

.

.

.

.

.

.

.

.

.










.

.

.

.

.

.

.

.











.

.

.

.

.

.

.

.









.

.

.

.

.

.

.

.

.

.









 
 




.

.

.

.

.

.

.

.

.









  .

.

.

.

.

.

.

.

.

.

. 




Äktenskaplig kärlek











.

.

.

.




Kärlek i Kallhälls gångtunnlar

.

.


SLUT

.

.

.

.

.

.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Av Björn Roxendal - 4 januari 2011 13:02


Börjar året med att slå ett slag för livet. Dessa argument kommer från en facebookgrupp som ni kan kolla (och gärna gilla).


Handlar abort om rätten att välja? Se nedan!


http://www.facebook.com/ProLifeQuotes


10. "If wombs had a window, abortion would disappear." /Unknown


9. "A person's a person no matter how small." /Dr. Suess


8. "Abortion: One Heart Stops......Another Heart Breaks." /Unknown


7. "It is a poverty to decide that a child must die so that you may live as you wish." /Mother Teresa


6. "Only half the patients who go into an abortion clinic come out alive." / Unknown


5. "The greatest destroyer of peace is abortion because if a mother can kill her own child, what is left for me to kill you and you to kill me? There is nothing between." /Mother Teresa


4. "I notice that everybody who is Pro-Abortion has already been born." /Ronald Reagan


3. "How can there be too many children? That is like saying there are too many flowers." /Mother Teresa


2. "Pro-Life is the radical notion that babies are people." /Unknown


1. "Right to choose, that's a lie. Babies don't choose to die." /Unknown

KEEP in Mind:


"Being pro-life doesn't save babies, acting pro-life does." /Dennis Green

Simply click on the LIKE icon to see the top 20 Pro Life

Av Björn Roxendal - 10 november 2010 11:17


Jag brukar inte se dokussåpor. När jag nån gång försöker så klarar jag vanligtvis bara nån minut eller så. Jag lyckas inte förstå varför jag ska ägna mitt liv åt att se en konstruerad värld som skapats för att provocera fram olika kriser och konfrontationer, eller känsloutspel av andra slag. Jag är ju rätt upptagen med att leva mitt eget liv och det är i att möta mina egna utmaningar som det verkligt spännande ligger - inte i att se andra möta framprovocerade låtsasutmaningar (även om jag förstår att de tar det på allvar när det händer).


Det finns mycket att säga om dokussåpor och andra TV-serier som går dygnet runt och ses av miljontals människor. 


Verklighetsflykt - definitivt. Politisk fråga - absolut. Medan folken i världens rika länder sitter och drogar sig med såpor kan en målmedveten maktelit styra och ställa i världen utan att deras kort synas. 


Men, det var inte riktigt det jag tänkte skriva om. Häromdan såg jag första avsnittet av "Ung och bortskämd" och tyckte att det var riktigt intressant. Inte för att jag vill hetsa upp mig över hur "fruktansvärt" det är att föräldrar kan göra så med sina barn (eller att "barnen" går med på det) utan för att det visar ett fenomen som finns i de flesta familjer - även om det brukar vara i en mer utspädd form. I arbetet som terapeut träffar jag gång på gång på vuxna/föräldrar som fått allvarliga personliga problem och/eller allvarliga problem i sin familj p g a sin "hjälparattityd". Det kanske är "snällt" att stå och steka ägg åt sin 16-åriga son eller dotter och att "ta hand om" honom eller henne på många andra sätt (skjutsa hit eller dit fast det går utmärkt att cykla, t ex) men i själva verket skapar det en personlighet med inslag av "inlärd hjälplöshet". Ofta är vi rädda för att vara "hårda" och ställa krav på vara barn eller tonåringar när det är just det som behövs för att de ska växa upp till ansvarstagande och kompetenta vuxna. "För mycket och för lite skämmer allt" stämmer visserligen här också, så det gäller att anpassa kravnivån till åldern. Men - i allmänhet - är det så att barnen egentligen klarar mycket mer än vi föreställer oss. 


Jag får allt jag ber om


Det här resonemanget är kanske inte särskilt kontroversiellt, men det är än sak att hålla med, en annan att leva som man lär. Jag föreslår att vi som är föräldrar frågar oss själva, om och om igen: - Är detta något min son/dotter skulle kunna göra själv, eller göra delvis själv med stöd och handledning?


Maria Montessoris motto var "Hjälp mig att göra det själv", vilket också kan uttryckas som "All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling". Det tål att tänkas på. Och det gäller barn i alla åldrar.


För barnen är de vuxnas hjälparattityd alltså till stor skada. Men, den är lika skadlig för de vuxna. Den leder till att man förr eller senare känner sig utnyttjad, obekräftad, icke-respekterad, övergiven, ledsen och arg (m.m.) Den leder också i många fall till utbrändhet, vilket bl a är en neurologisk sjukdom som kan ge svåra handikapp för resten av livet. 


Om vi går lite djupare kan vi se att de vuxnas hjälparattityd beror på en oförmåga att ta hand om det egna inre barnet och de egna grundläggande behoven. Vi kan inte ta hand om oss själva så vi kompenserar det genom att ta hand om andra. Detta, i sin tur, beror på en brist i självkänslan: Jag upplever mig inte som tillräckligt "värd" för att ta emot och ge mig själv det jag behöver.


Det handlar om störningar och brister som ligger djupt och som inte är lätta att komma åt. Men det går. Vi behöver bestämma oss för att ta ansvar för oss själva och hela vårt liv. När vi inser att vi varje ögonblick skapar vår livsupplevelse och väljer att ta ansvar för det börjar en magisk transformation. Vi börjar upptäcka att "jag är jag" och "du är du" och att det innebär stor frihet och stora möjligheter. Vill du ha stöd att komma vidare på den vägen är du välkommen att höra av dig (och kika på psykosyntes.net).


Vi hörs!


Björn


Av Björn Roxendal - 19 augusti 2010 12:08


Jag har förstått att för en del är själva bloggformatet inte idealiskt. Särskilt de som uppskattar och har användning av de livsinspirerande/personlighetsutvecklande inläggen här men som har lätt att glömma bort att kika in då och då. Dessutom vet man inte om och när det finns något nytt inlägg (jag skriver i genomsnitt 2 till 3 gånger/vecka, men det varierar) så om man kommer ihåg att titta in kan det vara förgäves många gånger, vilket blir en smula tråkigt.


Den enkla lösningen är att beställa bloggen som nyhetsbrev, så får du varje inlägg via epost (skulle formateringen inte alltid bli perfekt kan du ju kolla originalet på bloggen om du har lust).


Skicka ett mejl (tomt eller med lite text, går bra vilket som) till vagaleva@psykosyntes.net så börjar leveransen i och med nästa inlägg (till den mejladress du skickar beställningen från).


Smidig lösning, eller?


Björn


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sök i bloggen

Presentation


Mera Liv!

Kategorier

Omröstning

Mitt resultat på SVTs lyckotest:
 0 - 10%
 11 - 20%
 21 - 30%
 31 - 40%
 41 - 50%
 51 - 60%
 61 - 70%
 71 - 80%
 81 - 90%
 91 - 100%

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Gästbok

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013
>>>

Tidigare år


Skapa flashcards