Min yngste son (Leo, 6) har under flera månader då och då berättat om hur mycket han tyckte om att åka till Kolmårdens djurpark förra året med sin mamma och hur väldigt mycket han skulle tycka om att få komma tillbaks dit i år. Till slut blev det för svårt att motstå hans uppriktiga och välformulerade längtan. Dessutom dök det upp ett erbjudande om en "paketresa" där buss ToR Avesta -Kolmåden, inträde och safariparken ingick - allt under loppet av en enda, fast mycket lång, dag och - vilket inte var minst viktigt - till rimligt pris.

   Leo som stolt kamelryttare på Kolmården

Så, på tisdag kväll packade vi regnkläder och bamsetidningar (för läsning under den 4 timmar långa bussresan) tillsammans med matsäck och diverse nödvändigheter och satte väckarklockan på halv 6.

När jag kom in för att väcka Leo verkade han så långt borta i sömnens rike att det skulle krävas åtminstone en jordbävning för att få honom ur sängen. Men - i det det här fallet var det magiska ordet (se tidigare blogginlägg) helt enkelt "Kolmården" - och han studsade upp ur sängen och sin en sekund tidagare så djupa medvetslöshet innan jag han säga "Godmorgon".

Så vi tog vår rygga och körde iväg till Avesta busstation. Bussresan blev lång (men uthärdades utan minsta klagomål av den förväntansfuilla 6-åringen) och, i alla fall för min del, sömnig, innan vi rullade in på parkeringen utanför Safariparken. Här fick vi VIP-fil och kunde köra förbi en lång kö av vanliga familjeekipage för att i sakta mak rulla igenom den i mitt tycke genomtråkiga och ytterst intetsägande slingan som givits det oerhört förpliktigande namnet "Safari". Ett gott råd till er som är på väg till kolmården: Spara tid och pengar och gå direkt in i den "vanliga" parken. Det enda som väckte mig ur min halvkoma var denna ståtliga" getabock" (som naturligtvis heter nåt mycket finare), som lyckats ta sig upp på ett rätt högt tak till nåt slags skjul, där han låg och höll utkik över sina undersåtar och domäner::

Efter den onödigt utdragna safarin fick vi biljetter av chauffören (underbart bekvämt med "pakteresa") och traskade raskt in i parken. 

För Leo blev elefanterna minnesvärda, liksom surikaterna (små pigga krabatar som sätter sig rakt upp och spejar hit och dit) och sveriges längsta rutschbana (!):

   I bakgrunden (röret) sveriges längsta rutschbana

För min del fanns det egentligen bara två behållningar av allt trampande fram och tillbaka under dagen och det var dels Leos förtjusning över det ena eller andra och dels min egen tidvis högljudda extas inför den otroliga och helt förkrossande delfinshowen! Värt att åka dit bara för att se den! (Även om det förekomm en del onödigt pladdriga pratinslag av nån slags pirattyp som störde mitt i delfinernas fulländade koreografi och akraobatiska ekvilibristik). Vilka djur! Jag blev nästan gråtfärdig av att uppleva deras tillgivna och entusiastiska hängivenhet och otroliga prestationer!

När vi så småningom kom tillbaks till bussen var det bara att se fram mot ytterligare fyra timmars sittande innan vi kunde sätta oss i bilen för sista etappen hem. Men - om ni frågar Leo - så får ni veta att det var värt varenda minut!

   Getter som lyckades få till en fin "du stångar mig så stångar jag dig - dans.

För min egen del tycker jag nog att det finns en hel del att säga om att vi (människor) tar oss friheten att stänga in djur som normalt lever i revir på flera kvadratmil på en liten markplätt för att vi ska kunna ha nöjet att beskåda dom på nära håll.

Har du nån djurparkshistoria att dela med dig av?

Läs även andra bloggares åsikter om kolmården, djur, kameler, barn, delfiner, safari, rutschkana, semester, nöje, fritid,

Allt fler undersökningar visar att personer som äger och sköter ett (eller flera) husdjur lever längre och mår bättre. T. ex. uppmäter man lägre kolestorolvärden och blodtryck hos husdjursägarna. Ofta är det en hund som fungerar som den bästa medicinen, men ibland kan det vara en fågel, en hamster eller - varför inte - ett får?

I alla fall träffade vi ett underbart gosefår på Säterdalens fäbod häromdan. Joel och Kim blev fårälskade upp över öronen och hade antagligen varit kvar där än om inte fårets "husse" hade kommit och hämtat vår nyblivna älskling för att det var matdags.

Så här dåg det ut:



Och här en till som blivit upp över öronen fårälskad (i samma får).

Läs även andra bloggares åsikter om förälskad, lycklig, får, djur, barn, husdjur, livskvaitet, lycka, glädje, familj

Minsta pojken hade mycket svårt att vakna efter sin eftermiddagslur när han var lite mindre. Här ser vi hur jag förgäves försöker väcka honom, ända till slutsekunderna när det magiska ordet uttalas...

(En del av er har redan sett det här klippet. Eftersom det har varit uppskattat delar jag det här också)

Läs även andra bloggares åsikter om humor, barn, godis, vakna, sömnig, söt, gullig, pojke, familj, pappa, son,

Med 8 barn och (en så länge) ett barnbarn handlar en hel del av livet om "barn". Och vad finns det som kan vara till mera glädje (och besvär?) Barn är Livet helt enkelt. Här ser vi Talila (barnbarn) som matar Kim (min fru) med nötter tills det bara inte går längre. Samtidigt håller mamman (Mariel) på att skratta ihjäl sig åt det hela.

.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj, barnbarn, humor, skratt, liv, glädje, inspiration, hopp

Det kan man ju verkligen fråga sig. 

1. För att "alla" andra gör det?

2. För att få en ego-kick?

3. För att jag har något att säga som kan vara av värde för andra?

4. För att mitt vardagsliv (och vilket kalsongmärke jag väljer) är något som har ett oerhört stort allmänintresse och som därför bör bevaras till eftervärlden?

5. För att det är en kul grej?

6. För att min dotter är en ihärdig bloggare?  http://viccirox.blogg.se/

7. För att ni blir glada av att se typ såna här bilder:

  Björn med en älskad familjemedlem (Tanja, 6)

Eller kanske ännu mer upplyftande:?

Kim (min kära fru) i ett något upphetsat tillstånd. (Tack för bilderna, Vicci!)

Det blir många "ja" på frågorna ovan (men nej på kalsongerna). Syftet är i alla fall till stor del att förmedla något som kan glädja och inspirera. Du avgör om jag lyckas!

Läs även andra bloggares åsikter om glädje, inspiration, blogg, blogga, ego, inspirera, glädja, bilder, humor, skratt, upplyftande, befriande, upplysning, vishet