"Faktum är att livet gör ont. Det gör ont ofta och mycket! Och ingen skonas. Ändå visas dagligen att vårt mående snarare beror på ”hur vi tar det” än ”hur vi har det”. Min uppfattning är att man alltför ofta glömmer bort detta i dagens välfärdssverige. Man riktar sig ständigt till ”hur man har det” utan att förstå att detta inte går att ändra nämnvärt på därför att livet gör ont. Det ingår i definitionen."

Izis Seric, Läkare, Lindesbergs vårdcentral

Ja, livet gör ont. Inte hela tiden men, som Izis säger, "ofta och mycket". Vad ska vi göra åt det? Vad KAN vi göra åt det? Å ena sidan - ingenting. Om det ingår i själva livsdefinitionen att det gör ont så finns det inget vi kan göra för att ändra på den saken. Emma Abrahamson skriver så här om lidandet (http://www.expowera.se/mentor/foretaget/organisera_halsa_mental_problem.htm):

"Alla människor drabbas av lidande - men det sätt på vilket vi hanterar smärtan skiljer sig åt mellan olika människor. Vanligtvis använder vi två strategier när vi blir tvungna att konfronteras med smärtsamma känslor. Antingen fastnar vi i en offerroll, där vi identifierar oss med smärtan och gör den till en del av oss själva. Den smärta vi upplever blir till "min" smärta och "mitt" lidande. När vi ser våra känslomässiga så som en ägodel, som något vi har rätt till, är det praktiskt taget omöjligt att släppa taget om dem. En annan vanlig strategi är att försöka fly från smärta. Att på olika sätt skjuta ifrån sig allt lidande är ingen bra lösning. Vi kan inte skydda oss mot själslig smärta genom att försöka undvika den."

Det viktigaste vi kan göra med smärtan är alltså - att acceptera den. I själva verket kommer en mycket stor del av det som vi brukar kalla "problem" från vår ovana att försöka stänga av smärtan, eller förneka den eller försvara oss mot den på annat sätt. Smärtan är INTE problemet. Det är vad vi gör MED smärtan som ofta leder till problem.

En stor del av livets konst är att lära sig leva med och genom smärtan. Nästan alla som kommer till mig för att få hjälp har ett "dysfunktionellt" förhållande till smärta.

Smärtan är en viktig signal som vi behöver lyssna till. Om vi gör det på ett tidigt stadium är risken att vi hamnar i utbrändhet eller svår fibromyalgi mycket liten. Smärtan finns där som en varning om att något har gått fel eller riskerar att göra det. Att inte acceptera och lyssna till smärtan är farligt eftersom den finns som en överlevnadsmekanism. Men att lyssna till den är inte detsamma som att BLI den. När vi börjar bygga vår identitet på smärtupplevleser hamnar vi i ett offerskap som det blir mycket svårt att ta sig ur. För att åter citera Emma Abrahamson:

"Lidande är naturligt - det är motstånd mot lidande som skapar problem för oss. Motståndet skapar i själva verket större problem för oss, eftersom vi då kopplar ännu fler negativa känslor till en redan smärtsam situation. Lidande behöver bara erkännas, upplevas. Det ska inte förnekas eller avfärdas, men inte heller fokuseras på."

Bli vän med smärtan - bli vän med livet! 

Trevlig och bra länkkatalog:

Läs även andra bloggares åsikter om smärta, lidande, kris, utveckling, känslor, förnekande, försvarsmekanismer, acceptans, nuet, leva, medvetande, medveten, livet, identitet, frihet

En av de kraftfullaste och mest ekonomiska antioxidanterna och "universal-medlen" vi kan använda är just gurkmeja. Den verkar starkt antiinflammatoriskt och är en starkare antioxidant än det mesta vi kan stoppa i oss. I tabellen nedan kommer den visserligen sist bland de uppräknade kryddorna men då ska man betänka att det är en lista med superantioxidanter och att det är mycket lättare och billigare att få i sig ett gram gurkmeja än ett gram kryddnejlika!

Genom att vara antiinflammatorisk motverkar den en lång rad sjukdumar och förlänger sannolikt livet, särskilt som forskningsresultaten hittills visar att bland annat flera vanliga cancerformer och alzheimers förebyggs. Det går att få tag på organisk gurkmeja (pulver) kilovis till ett pris av endast något över 100kr/kg!

Jag citerar från GreppaLivet (http://www.greppalivet.nu/nyhetsbrev):

Gurkmeja innehåller många värdefulla ämnen som gör våra celler mer motståndskraftiga och som kan ge ett skydd mot sjukdomar och hjälpa mot värk och inflammationer.

Många färska och torkade kryddor innehåller stora mängder antioxidanter. Antioxidanter mäts i ORAC per 100 gram matvara och den rekommenderade dagsdosen är 2500 ORAC.

Kryddor har väldigt höga ORAC-värden:
314 000 ORAC i kryddnejlika
267 000 ORAC i kanel
200 000 ORAC i oregano
159 000 ORAC i torkad gurkmeja

Själv tar jag en rågad tesked i en kopp varmt vatten två gånger om dagen, dessutom spetsat med 25% ingefärapulver. Den som googlar kommer att hitta mycket mer som förstärker bilden av gurkmejan som ett våra absolut mest hälsobringande födoämnen!

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, gurkmeja, örter, medicin, alzheimer, inflammation, antiinflammatorisk, antioxidant, sjukdomar, cancer, forskning, organisk

Läs även andra bloggares åsikter om iphone, samsung, mobil, mp3-spelare, mp3, mobilkamera, pekskärm, rabatt, rea, budget, billig, ekonomisk, surfa, mobilsurf, erbjudande

Hur många dagliga kramar ska vi gissa att en normal genomsnittlig svensk kommer upp i? Alltifrån 0 till 5 per dag kanske. Förutom några mer sällsynta storkramare som har gjort kramandet till en livsstil.

Det finns förvisso många olika sorts kramar; ibland är kramen inte mer än en formalitet, ibland kanske t o m ett sätt att dölja fientlighet och onda avsikter, ibland kan den vara kamratlig, ibland erotisk. Kramen är ett uttrycksmedel som kan ha många budskap. 

Vem av de nu levande människorna på jorden som givit flest kramar har du kanske alltid undrat över. Lyckligtvis är det ingen diskussion om saken - överlägsen vinnare är en liten indisk dam, känd under det passande namnet  "Amma".

Hon har kommit upp i omkring 30 miljoner (!!!!!) utdelade kramar vid det här laget och visar ännu  inga tecken på att förtröttas. Ett rekord mer värt en plats i Guiness rekordbok än de flesta som står där nu. Dessutom svårslaget. 

Amma är ett fenomen. Hon sitter regelbundet i stora samlingslokaler världen över ock kramar tusentals människor som rest och köat i dagar eller mer för att få chansen till detta möte. Själv har jag kurser på temat "Möten som helar" och det är också  en passande beskrivning av mångas upplevelse av sina möten med Amma. De upplever en djup personlig bekräftelse - villkorslös kärlek - som når djupt ner i själens vanligtvis avstängda och förtorkade källarvalv. Det är förstås olika för alla men upplevelsen är ofta så omvälvande och meningsfull att hundratusentals vallfärdar varje år för att få vara med om den.

Är Amma "seriös"?  Hon är i alla fall inte ute efter pengar för egen del. Hon förefaller inte att tilltalas av materiell rikedom och lyx. Hennes grej är kärlek - att ge kärlek. Kanske hennes föräldrar spelade Beatles "All you need is love" för henne redan i vaggan. I alla fall ser hon varje dag beviset på att det är just så vi vanliga människor på jorden har det - det vi behöver mest av allt är kärlek. Men Ammas kramar tycks gå bortom det enkla givandet och mottagandet av kärleksfull beröring - hon hjälper många att återknyta kontakten med kärlekens källa inom sig själva. En kram av Amma kan vara aldrig så fylld av väme och själslig näring - det räcker ändå inte att leva på resten av livet. Vi måste lära oss "fiska" inte bara få n måltid serverad.

Ja, det finns hur mycket som helst att säga om Amma och den roll hon spelar. Varför inte se med egna ögon (spola gärna fram två minuter om inledningar inte är vad du vill använda tiden till):

Amma är såpass respekterad att hon bevakas av "mainstream" medierna i USA. Här en artikel med video i ABC news:

U.S. Pilgrims Make Trip to India for ... a Hug

Som vanligt undrar jag:

Vad säger du?

Läs även andra bloggares åsikter om kram, kärlek, filosofi, religion, andlighet, guru, indien, utveckling, personlig utveckling, själ, ande, helande, healing, upplysning

I mitt arbete träffar jag ofta människor som befinner sig i kris. Att vara människa på jorden är inte helt smärtfritt och okomplicerat. Om vi förlorar någon vi älskar - genom dödsfall eller separation av annan anledning kan det skaka oss i våra grundvalar och få oss att tappa fotfästet i livet. Det kan få oss att tappa livslusten och i vissa fall leder det till en livslång depression. Mycket annat kan drabba oss - svår sjukdom för oss själva eller en anhörig eller kanske ekonomiska motgångar med förlust av hem och ägodelar som följd. Våra barn kan råka illa ut på ett eller annat sätt; vi kan förlora jobbet och mycket annat kan orsaka oss djup och svår smärta.
I de här situationerna är det normalt att vi blir självupptagna och inte ser mycket mer än vår egen begränsade och plågade tillvaro. Vi tenderar att bli instängda i en värld av tankar och känslor som till största delen kretsar kring det vi råkat ut för och vad det innebär för oss.
Även om det finns något mycket allmänmänskligt i krisupplevelserna är det inte händelserna i sig som är det vi lider av. Vi lider av vad vi säger oss själva om det som händer oss, inte av händelserna i sig själva. Buddha är en av de som upptäckt att det är våra band till saker, människor och förhållanden utanför vår sanna identitet som resulterar i lidande, eftersom alla sådana band är dömda att upplösas förr eller senare.

Kanske det hjälper om vi tränar oss på att acceptera att livet alltid går vidare -t o m när vi råkat in i det djupaste mörkret. Livet går ALLTID vidare och det blir gång på gång vår räddning. Genom att släppa taget och överlämna oss till livets ständigt framflytande flod kommer vi till ett nytt läge med nya horisonter och nya utgångspunkter. Livet är en ständigt pågående process där vi dör från det ena eller andra och föds till något nytt. I bästa fall leder det till att vi indentifierar oss mindre och mindre med ditten eller datten (olika roller, kroppen, personlighetsdrag, sysselsättningar, förmågor, prylar osv) och mer och mer med den oförstörbara kärnan av vårt väsen.
Det kan var tuffa läxor vi får men ju mer vi avidientifierar oss från det yttre desto friare blir vi att leva i nuet och glädjas åt det liv som aldrig kör fast i någon upplevelse eller begränsning.
Låt oss vandra vidare på den vägen...

Ett medvetande utan separation är ett medvetande utan lidande.

Läs även andra bloggares åsikter om kris, smärta, ldande, depression, utmaning, healing, förlust, sorg, motgångar, livet, känslor, terapi, utveckling, psykologi, personlighet

Vi ser inte skogen för bara träd.

Medvetandet är vanligtvis fyllt med innehåll och det är innehållet vi upplever, intemedvetandet självt. Tankar, känslor, minnen, bilder, fantasier, sinnesintryck - vi är så upptagna med att uppleva det som upptar vårt medvetande att medvetandet som sådant sällan får en chans.

Spelar det någon roll? Är det inte så det ska vara?

För mig spelar det en fullkomligt avgörande roll. När jag upptäckte medvetandet "i sig" någon gång runt 22-årsåldern blev det en vändpunkt i mitt liv. Det trängde sig på mig - ett medvetande som är verkligt utan att behöva luta sig mot någonting - och förändrade för alltid min upplevelse av livet och mig själv. Ett "uppvaknande" eller kanske t o m en "omvändelse" skulle jag vilja kalla det. "Aha-upplevelse" är bara förnamnet!

Jag kan naturligtvis inte förklara saken. Och vad skulle det förresten vara bra för? Är det nåt du skulle ha nytta av?  

Ja, faktiskt. Väldigt stor nytta t. o. m. Vi längtar alla efter frihet. Att vara instängd i en fängelsecell eller liten mörk håla känns inte tillfredsställande. Det gäller inte bara fysiskt utan även själsligt. Vårt medvetande är fritt och obegränsat till sin ursprungliga natur och längtar alltid tillbaks till det tillståndet. Det är bara när vi börjar identifiera oss med rent medvetande utan innehåll som vi kan uppleva vad sann frihet är.

Jag tycker om bilden ovan för att den antyder att det finns ETT medvetande, där solen, jag och du och resten av naturen samexisterar. Sedan ganska många år är det den verkligheten jag upplever. Kom och dela den med mig!

Läs även andra bloggares åsikter om medvetande, psykologi, terapi, upplysning, meditation, kontemplation, evolution, hjärncentra, hjärnan, känslor, tankar, nirvana, samadhi

Min yngste son (Leo, 6) har under flera månader då och då berättat om hur mycket han tyckte om att åka till Kolmårdens djurpark förra året med sin mamma och hur väldigt mycket han skulle tycka om att få komma tillbaks dit i år. Till slut blev det för svårt att motstå hans uppriktiga och välformulerade längtan. Dessutom dök det upp ett erbjudande om en "paketresa" där buss ToR Avesta -Kolmåden, inträde och safariparken ingick - allt under loppet av en enda, fast mycket lång, dag och - vilket inte var minst viktigt - till rimligt pris.

   Leo som stolt kamelryttare på Kolmården

Så, på tisdag kväll packade vi regnkläder och bamsetidningar (för läsning under den 4 timmar långa bussresan) tillsammans med matsäck och diverse nödvändigheter och satte väckarklockan på halv 6.

När jag kom in för att väcka Leo verkade han så långt borta i sömnens rike att det skulle krävas åtminstone en jordbävning för att få honom ur sängen. Men - i det det här fallet var det magiska ordet (se tidigare blogginlägg) helt enkelt "Kolmården" - och han studsade upp ur sängen och sin en sekund tidagare så djupa medvetslöshet innan jag han säga "Godmorgon".

Så vi tog vår rygga och körde iväg till Avesta busstation. Bussresan blev lång (men uthärdades utan minsta klagomål av den förväntansfuilla 6-åringen) och, i alla fall för min del, sömnig, innan vi rullade in på parkeringen utanför Safariparken. Här fick vi VIP-fil och kunde köra förbi en lång kö av vanliga familjeekipage för att i sakta mak rulla igenom den i mitt tycke genomtråkiga och ytterst intetsägande slingan som givits det oerhört förpliktigande namnet "Safari". Ett gott råd till er som är på väg till kolmården: Spara tid och pengar och gå direkt in i den "vanliga" parken. Det enda som väckte mig ur min halvkoma var denna ståtliga" getabock" (som naturligtvis heter nåt mycket finare), som lyckats ta sig upp på ett rätt högt tak till nåt slags skjul, där han låg och höll utkik över sina undersåtar och domäner::

Efter den onödigt utdragna safarin fick vi biljetter av chauffören (underbart bekvämt med "pakteresa") och traskade raskt in i parken. 

För Leo blev elefanterna minnesvärda, liksom surikaterna (små pigga krabatar som sätter sig rakt upp och spejar hit och dit) och sveriges längsta rutschbana (!):

   I bakgrunden (röret) sveriges längsta rutschbana

För min del fanns det egentligen bara två behållningar av allt trampande fram och tillbaka under dagen och det var dels Leos förtjusning över det ena eller andra och dels min egen tidvis högljudda extas inför den otroliga och helt förkrossande delfinshowen! Värt att åka dit bara för att se den! (Även om det förekomm en del onödigt pladdriga pratinslag av nån slags pirattyp som störde mitt i delfinernas fulländade koreografi och akraobatiska ekvilibristik). Vilka djur! Jag blev nästan gråtfärdig av att uppleva deras tillgivna och entusiastiska hängivenhet och otroliga prestationer!

När vi så småningom kom tillbaks till bussen var det bara att se fram mot ytterligare fyra timmars sittande innan vi kunde sätta oss i bilen för sista etappen hem. Men - om ni frågar Leo - så får ni veta att det var värt varenda minut!

   Getter som lyckades få till en fin "du stångar mig så stångar jag dig - dans.

För min egen del tycker jag nog att det finns en hel del att säga om att vi (människor) tar oss friheten att stänga in djur som normalt lever i revir på flera kvadratmil på en liten markplätt för att vi ska kunna ha nöjet att beskåda dom på nära håll.

Har du nån djurparkshistoria att dela med dig av?

Läs även andra bloggares åsikter om kolmården, djur, kameler, barn, delfiner, safari, rutschkana, semester, nöje, fritid,

Under de år jag arbetade som mest med stresskadade personer upplevde jag ett behov av enkla "regler" och affirmationer som vände sig både till kärnan själva stressproblematiken och som pekade mot ett hälsosamt alternativ. Ett resultat blev nedanstånde "budord". Var och ett skulle kunna vara ämnet för ett eget föredrag. Om det här gäller dig föreslår jag att du läser punkterna minst en gång per dag och ser vad det ger för genklang i dig! Lycka till!

 Budord för Bättre Balans i Livet

• Det är naturligt och OK med stress, men återhämtning är livsnödvändig
• Jag behöver inte ta på mig andra människors problem/krav/behov
• Det är helt OK att göra ingenting. Bara vara är bra.
• Små framsteg är viktigare/bättre än stora
• Förlåtelse är nyckeln till frihet
• Jag sätter mig själv först!
• Den enda sjukdomen som finns är behovet att vara någon annanstans
• Det är bara så mycket jag lever i nuet som jag verkligen lever
• Gör mer av det som är bra!
• ”Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge”
•  Det är inte hur jag har det utan hur jag tar det

 En del av punkterna känns kanske som de skapar mer frågor än de besvarar. Skriv gärna lite om dig själv och dina funderingar i kommentaren så ska jag försöka fylla på efter behov! Kolla även psykosyntes.net för mer info.'

Läs även andra bloggares åsikter om beteende, healing, känslor, utveckling, personlig utveckling, lycka, stress, utbrändhete, balans, livet, leva, glädje, meditation, andlighet, nyandlighet, new age, healing,