Ja, det verkar vara vetenskapligt bevisat att CO2 i någon mån orsakar global uppvärmning. MEN - det verkar INTE vara klarlagt hur mycket av de senaste decenniernas uppvärmning som beror på just CO2, eller mänsklig påverkan överhuvudtaget. Forskarna  har helt enkelt inte lyckats ta med alla viktiga variabler i trovärdiga beräkningar. Det jobbas intensivt på saken men det är fortfarande för tidigt att dra de definitiva slutsarna. Ändå är debatten synnerligen hätsk och infekterad. Båda lägren beskyller varandra för lögner och allt möjligt otrevligt istället för att erkänna bristen på säker kunskap och därför satsa allt på att forska vidare.

I NY TEKNIK skriver ett par svenska professorer om saken och hävdar att CO2 bidrar med en så liten del av uppvärmningen att det inte rättfärdigar alla insatser för att minska användningen av fossila bränslen:

Svenska professorer ifrågasätter FN-rapport

Publicerad 28 september 2010 10:03 - NY TEKNIK158 kommentarer

DEBATT. Man måste söka nya förklaringar och undersöka om klimatförändringarna beror på naturliga orsaker eller om människan har orsakat denna på ett annat sätt än genom koldioxidutsläpp. Det skriver professorerna Pehr Björnbom och Carl-Gustaf Ribbing.

I en vetenskaplig artikel publicerad  i Journal of Geophysical Research redovisas en ny metod för att med satelliter uppskatta hur känsligt klimatet är för koldioxid. FN anger i sin senaste rapport att för varje fördubbling av halten koldioxid i atmosfären stiger temperaturen med 2,1-4,4 C. De nya satellitmätningarna ger dock ett värde på 0,6 C. I praktiken är en klimatkänslighet lägre än 1 C inte oroväckande. Det finns därför inget behov av brådstörtade politiska åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid från fossileldning.

Båda sidorna lägger fram drivor av data och diagram som styrker deras ståndpunkt. Ofta ger debatten ett oerhört prestigetyngt intryck. Man verkar ha identifierat sig med sitt ställningstagande och gör allt för att finna stöd för det istället för att arbeta mer förutsättningslöst. Ett exempel är att hävda att det faktiskt inte skett/sker någon uppvärmning överhuvudtaget, eller endast en obetydlig sådan. Man kritiserar temperaturdata och försöker på olika sätt visa att det faktiskt inte blivit varmare. Det tycker jag är att gå för långt i enögdhet. Det räcker med att titta på glaciärerna:

"Den globala uppvärmningen drabbar Svalbard hårt. En av de största glaciärerna i området har krympt med flera kilometer. Fotografier från 1906 har jämförts med foton från i dag, och där kan man tydligt se att glaciären krympt med fyra-fem kilometer."

 http://sverigesradio.se/cgi-bin/sameradion/nyheter/artikel.asp?Artikel=2974228

"Sammanställningen som offentliggjordes häromdagen är gjord av World Glacier Monotoring Service (WGMS), ett organ knutet till universitetet i Zürich. Den bygger på mätdata från ett knappt hundratal glaciärer runt om i världen. 30 av dessa glaciärer - med mätserier längre tillbaka i tiden - är utvalda som särskilda referensglaciärer.

Enligt Michael Zemp, forskare vid WGMS, är trenden för dessa glaciärer entydigt: Sedan 1980 har de krympt i en allt snabbare takt, även om det förekommer variationer mellan olika år och mellan olika regioner i världen."

Naturligtvis kan forskare hävda att det inte blir varmare, men det bryr sig inte glaciärerna om. Fotografier från 1900-talets början på glaciärer runt om i världen visar att en stor avsmältning skett. Många glaciärer är nu på väg att helt försvinna. Det är ingen idé att diskutera uppvärmning med glaciärer - de VET om det blir kallare eller varmare.

Min slutsats är att det inte är någon tvekan om att uppvärmningen har hållit på ett tag och att den är betydande men att det än så länge inte går att fastställa hur stor del av den som beror på mänsklig användning av fossila bränslen.

Det ligger jättelika pengar i energipolitikens utformning. Det handlar också om maktfrågor på global nivå. Det är svårt att lita på forskningen från någon sida när pengar och maktambitioner trycker på bakom ridåerna.

Den orättvisa stressen är titeln på en dokumentär som just nu ligger ute på svtplay. Rekommenderas starkt för alla som upplever att stress kan vara nåt som är värt att bry sig om. (Filmen tas bort den 23 september)  Även om det inte handlar om sensationella slutatser så är den forskning man redovisar, bl a utifrån några babianstammars liv, enastående och slående.

Man har gått djupare in i de biologiska stressmekanismerna och bl a tittat på samband mellan stress och basala cellfunktioner, likväl som mellan stress och åderförkalkning. Det är otäckt att se ur kroppen åldras rent biologiskt när stressen blir långvarig. Ett stressigt år kan åldra kroppen 6år!

Man visar hur arbetsförhållanden och status har ett starkt samband med skadlig stress och man pekar på i vilken riktning vår kultur behöver förändras för att vi ska må bättre och säkert också fungera/producera bättre. Till exempel visar det sig att regelbunden social samvaro i en känslomässigt varm och accpeterande grupp t o m kan få en del av åldrandet att gå baklänges!

Ett exempel på hur stressen åldrar oss i förtid är hur telomererna i slutet på dna-strängarna systematiskt förkortas av långvarig stress. 

Eftersom telomererna skyddar dna-strängarna från att brytas sönder har de med både normalt och onormalt åldrande att göra. Ju fortare telomererna förkortas desto fortare åldras vi!

Jag tänker inte försöka sammanfatta allt filmen tar upp utan hoppas istället på att du ska se den själv - det kan ge dig ett längre och lyckligare liv!

Åkte hem från att ha haft kurs i Känsloclearing mm (psykosyntes.net) häromdan. Först buss, sen flyg, sen tåg från Arlanda. På tåget läste jag (förstås; jag älskar att läsa tidningar på tåg) "Kupé", Sjs gratistidning. Bra, riktigt bra. Flera klart läsvärda artiklar. Inte minst gäller det "Spola köttet, åtminstone på måndagar". Nu kan man t o m läsa hela tidningen online. 

Med hjälp av enkla fakta visar man att kött är en extrem klimatbov: 

"Sverige importerar varje år 385000 ton djurfoder i form av sojabönor från Brasilien. Odlingsmarken för den mängden sojabönor motsvarar 300 000 fotbollsplaner, mark där det förut växt regnskog."

"På 4000 kvadratmeter kan man antingen odla 9 ton potatis eller få ut 70 kg kött.

Hur bra låter det här? Och det är ändå bara ett par exempel på hur vi misshushåller med resurser för att få vräka i oss fläsk, hamburgare och biffar:

1kg nötkött = 32 kg klimatgaser

1 kg bönor eller linser = 0,2kg klimatgaser

Så nu har en folkrörelse börjat ta fart för att vi ska ha en vegetarisk dag i veckan. Ett litet men betydelsefullt steg i rätt riktning! T. ex, så har Östersunds kommun redan bestämt sig för att införa en vegetarisk dag i förskolor och skolor.  Ett liknande förslag finns i Stockholms kommun just nu.

Inget politiskt parti, inte ens miljöparti, tar upp frågan. En enkel och effektiv livsbefrämjande lösning på många problem förknippade med miljö, djurrätt, hälsa och rättvisa. Men det kanske inte är politiskt korrekt att argumentera offentligt FÖR livet?

Kept confined in small space with no place to move Pigs go insane Pigs are known for their intelligence Humans on small farms that have pigs running free note the intelligence and compassion that pigs have

Fick just fram mobilbilderna från svetthyddeceremonin. Vill understryka att för många eller nästan alla som deltar i en svetthydda blir det en stark upplevelse som känns djup och betydelsefull och blir ett minne för livet. Många kommer i kontakt med saker inom sig som behöver belysas och/eller transformeras, vilket de också får hjälp med under ceremoniens gång.

Mukti med en deltagare (Linda)

  Nästan färdig att ta emot svettare

   Elden i förgrunden används för att hetta upp stenarna

På Youtube finns ett bildspel med bilder av svetthyddor från hela världen och från olika tider. Uppenbarligen finns det något inom oss människor som dras till denna typ av både fysisk och själslig reningsceremoni:

Imorgon åker jag till Finland för att ha kurs i Psykosyntes och Känsloclearing (http://psykosyntes.net/index.php/korta-kurser/). I VÄRSTA fall blir det inget bloggat förrän nästa vecka. Vi får se.

Jo, jag har varit på svetthydda med Mukti på Värmdö idag. De flesta av er har nog hört ordet - svetthydda -  men  hur många av er har varit med på en (eller flera)? Kommentera gärna om den saken (också)!

Vi har ju en ganska stark bastutradition här i Sverige så det ligger nära till hands att jämföra en svetthydda med bastu. Och visst finns det likheter - värme är ju definitivt en gemensam nämnare, till exempel. Men en svetthydda är så mycket mer än det typiska bastubadet. Det är en tradition som vi gärna förknippar med nordamerikansk indiankultur - med rätta. Svetthyddor har dock förekommit i många kulturer, väl utspridda över jorden och under långa tider (några tusen år om inte mer).

Jag har varit med på en svetthydda tidigare - på Ängsbackafestivalen (No MInd festival www.angsbacka.se) för några år sedan. Det var en djup, stark och transformativ upplevelse - t o m något omskakande. 

För er som inte vet - så här kan det gå till (många variationer förekommer): Deltagarna samlas i god tid innan ceremonin. En eld hålls brinnande i en grop där ett antal stora stenar placerats - det är dom som sedan genererar värmen i hyddan. Själva hyddan kan se ut så här:

I vårt fall var den såpass stor att den kunde ta upp till 15 personer. Ovanpå skelettet av smala trädstammar låg flera lager av filtar och ovanpå det en presenning som fästes vid marken med stenar runt om hela hyddan, utom vid den lilla öppningen. Öppningen var så liten att vi måste krypa in. Den kunde förseglas med hjälp av en filtförsedd gardinliknande konstruktion. När öppningen var stängd blev det helt kolmörkt inne i hyddan, förutom den svaga glöden från de allra varmaste stenarna som placerades i gropen i mitten. Ungefär såhär såg vår hydda ut (jag tog några bilder som jag inte kan ladda upp just nu):

 Mukti som ledde ceremonin är upplärd i den indianska Lakota-traditionen och följer den i sitt arbete. (Han ska förresten leda en "extra" svetthydda i Sverige den 11 sep 2010. Passa på att vara med om du har en chans! Se http://www.spiritualevents.se/mukti_sthlm_28-29Aug_2010_svetthydda.pdf) Jag tyckte att det hela hade en mycket allmängiltig prägel. Antagligen kan man delta utan större samvetsbetänkligheter oavsett vilken religion eller andlig tradition man kommer från. Även många ateister skulle säkert uppskatta själva "andan" och grundprinciperna i ceremonin. 

När ceremonin skulle börja kröp vi in en och en. 7 stora HETA stenar lades ner i gropen i mitten. Öppningen stängdes och där var vi i nästan totalt mörker med dofter av av jord, örter, osande stenar mm. Luften blev uppvärmd på ett par korta minuter och det dröjde inte länge förrän själva svettandet också tog fart. Och nog blev det svettning av alltid. Allt som allt var vi inne i hyddan omkring 2,5 timmar. Naturligtvis kunde man gå ut om man kände sig alldeles FÖR upphettad. I såna fall fick man vänta tills nästa "round" på att komma in igen. Jag är inte särskilt värmetålig och började känna trycket av värmen efter ungefär 15 minuter. Eftersom jag dessutom har problem med ryggen för tillfället (ett segt ryggskott som inte har läkt än) fick jag så småningom lägga mig ner. Tack vare det kunde jag vara kvar hela tiden. Det visade sig också att de flesta av mina kamrater i hyddan likaledes sjönk ihop i mer eller mindre liggande ställningar efter ett tag. 

Mukti ledde sånger och talade om meningen med ceremonin. Det handlar mycket om en reningsprocess där vi har chansen att lyfta upp och göra oss fria från gamla "saker" - minnen och händelser som tyngt ner oss och påverkat våra liv negativt - kanske under mycket lång tid. Som terapeut kände jag igen det terapeutiskt frigörande inslaget - det liknar processen som sker i våra psykosyntes-sessioner - även om jag oftast jobbar med en person åt gången och i stort sett svettfritt (se t ex  http://psykosyntes.net/index.php/terapeuter/#björn).

Vi gick laget runt och all fick tillfälle att dela med sig av sina egna önskningar om helande och frigörelse från själsliga bojor. Mycket tacksamhet uttrycktes också för det vi åtnjuter av livets gåvor.

Jag tänker inte skildra alla delar av ceremonin i detalj. Det är dock ingen tvekan om att den intensiva värmen och den andliga och kärleksfulla atmosfären tillsammans har en starkt renande och helande effekt på de flesta. Att göra några svetthyddor tycker jag hör till om man är intresserad av personlig och andlig utveckling - och av att ta del av uråldriga traditioner för detta syfte.

Nu på kvällen känner jag mig tämligen mör, på ett skönt sätt, och tänker härmed önska er alla en god natt!

VARMA hälsningar

Björn

P:S Nedan lite citat från engelska artiklar för den som vill veta mer. Du kommer också att få fram en hel del om du helt enkelt googlar på "svetthydda".

http://findarticles.com/p/articles/mi_m0NAH/is_2_34/ai_112450023/pg_2/?tag=content;col1 :

"You're essentially generating a fever in the body," Mehl-Madrona explains. The physical benefits of this have been enumerated in study after study, he says. A body temperature of 102 to 106 degrees ("which is what we suspect is generated in a sweat lodge") creates a hostile environment for bacterial and viral infection.

Sweating flushes toxic metals, such as copper, lead and mercury, and removes excess salt, a benefit for those with mild hypertension. The heat and sweating also helps ease soreness and stiffness, and dilates capillaries, increasing blood flow to the skin.

Almost every aspect of a sweat lodge has a symbolic meaning, says Edward Albert, the California state commissioner for Native American lands. Lodges are usually round or oval, reflecting the shape of the womb, and the experience is likened to being reborn in healing energy. The flap or door of a lodge is generally built very low, forcing people to enter crouched or even on their knees as a show of humility and respect for the earth as a sacred, living entity.

Though generally considered safe, says Mehl-Madrona, the excessive sweating produced in a lodge isn't for everyone, because it can adversely interact with medication or exacerbate certain conditions. 

Tom Utterhack, a laboratory technician in Yakima, Wash., considers himself a man of science, but when he stepped into a sweat lodge he found something profound in the pitch blackness; the smell of earth; the fierce, moist heat penetrating his skin; and the honest words spoken by the participants, followed by intense silence.

Blum observes that modern society divorces us from any daily contact with nature, and that even human interactions are becoming ever more remote, more virtual. "People are so out of touch that when they come and just sit together in a community among the ancient elements the dirt, the fire, the wood, the air--that in itself is very healing."

' Just the act of giving thanks for your life and for other people--that expression of gratitude is not something we take time for every day. When I did, I started to feel connected to everything around me."

http://adventure.howstuffworks.com/sweat-lodge.htm :

The desire to "sweat it off" is no new thing. Throughout history, humans have found ways to sweat out their demons, and sweat lodges are just one example of that fact. In the United States, sweat lodges are largely associated with Native American tradition. But they've been seen in cultures around the world. Ancient stone buildings in Ireland suggest they appreciated the benefits of sweating -- same thing in rural China, Russia and Mongolia, and the Polish make use of sweat lodges in folk medicine. The oldest sweat lodge evidence dates back to 5 B.C It appears that the Scythians, a nomadic group that populated today's southern Russia, constructed sweat lodges from poles and woven cloth.

Those participating in a sweat to treat a medical condition should be particularly cautious. Sweats are considered an effective treatment for head colds, sinus problems, arthritis, asthma and some skin conditions, but it's important to listen to your body.

http://www.shanti.com.au/cleanses/sweating.htm#Sweat :

Through combination of silence, singing, praying, and sharing from the heart, sweat lodges become the other heart of a community. The sweat lodge experience is very holistic with innumerable benefits to be experienced on many levels of understanding. It is a microcosm of the cosmos.

Läs även andra bloggares åsikter om nyhetsbrev, psykologi, personlig utveckling, andlighet, nyandlighet, new age, ekonomi, politik, religion, filosofi, nyheter, personlig utveckling, terapi, investeringar, framtidsforskning, lycka, lyckoforskning, medvetande,

Min yngste son (Leo, 6) har under flera månader då och då berättat om hur mycket han tyckte om att åka till Kolmårdens djurpark förra året med sin mamma och hur väldigt mycket han skulle tycka om att få komma tillbaks dit i år. Till slut blev det för svårt att motstå hans uppriktiga och välformulerade längtan. Dessutom dök det upp ett erbjudande om en "paketresa" där buss ToR Avesta -Kolmåden, inträde och safariparken ingick - allt under loppet av en enda, fast mycket lång, dag och - vilket inte var minst viktigt - till rimligt pris.

   Leo som stolt kamelryttare på Kolmården

Så, på tisdag kväll packade vi regnkläder och bamsetidningar (för läsning under den 4 timmar långa bussresan) tillsammans med matsäck och diverse nödvändigheter och satte väckarklockan på halv 6.

När jag kom in för att väcka Leo verkade han så långt borta i sömnens rike att det skulle krävas åtminstone en jordbävning för att få honom ur sängen. Men - i det det här fallet var det magiska ordet (se tidigare blogginlägg) helt enkelt "Kolmården" - och han studsade upp ur sängen och sin en sekund tidagare så djupa medvetslöshet innan jag han säga "Godmorgon".

Så vi tog vår rygga och körde iväg till Avesta busstation. Bussresan blev lång (men uthärdades utan minsta klagomål av den förväntansfuilla 6-åringen) och, i alla fall för min del, sömnig, innan vi rullade in på parkeringen utanför Safariparken. Här fick vi VIP-fil och kunde köra förbi en lång kö av vanliga familjeekipage för att i sakta mak rulla igenom den i mitt tycke genomtråkiga och ytterst intetsägande slingan som givits det oerhört förpliktigande namnet "Safari". Ett gott råd till er som är på väg till kolmården: Spara tid och pengar och gå direkt in i den "vanliga" parken. Det enda som väckte mig ur min halvkoma var denna ståtliga" getabock" (som naturligtvis heter nåt mycket finare), som lyckats ta sig upp på ett rätt högt tak till nåt slags skjul, där han låg och höll utkik över sina undersåtar och domäner::

Efter den onödigt utdragna safarin fick vi biljetter av chauffören (underbart bekvämt med "pakteresa") och traskade raskt in i parken. 

För Leo blev elefanterna minnesvärda, liksom surikaterna (små pigga krabatar som sätter sig rakt upp och spejar hit och dit) och sveriges längsta rutschbana (!):

   I bakgrunden (röret) sveriges längsta rutschbana

För min del fanns det egentligen bara två behållningar av allt trampande fram och tillbaka under dagen och det var dels Leos förtjusning över det ena eller andra och dels min egen tidvis högljudda extas inför den otroliga och helt förkrossande delfinshowen! Värt att åka dit bara för att se den! (Även om det förekomm en del onödigt pladdriga pratinslag av nån slags pirattyp som störde mitt i delfinernas fulländade koreografi och akraobatiska ekvilibristik). Vilka djur! Jag blev nästan gråtfärdig av att uppleva deras tillgivna och entusiastiska hängivenhet och otroliga prestationer!

När vi så småningom kom tillbaks till bussen var det bara att se fram mot ytterligare fyra timmars sittande innan vi kunde sätta oss i bilen för sista etappen hem. Men - om ni frågar Leo - så får ni veta att det var värt varenda minut!

   Getter som lyckades få till en fin "du stångar mig så stångar jag dig - dans.

För min egen del tycker jag nog att det finns en hel del att säga om att vi (människor) tar oss friheten att stänga in djur som normalt lever i revir på flera kvadratmil på en liten markplätt för att vi ska kunna ha nöjet att beskåda dom på nära håll.

Har du nån djurparkshistoria att dela med dig av?

Läs även andra bloggares åsikter om kolmården, djur, kameler, barn, delfiner, safari, rutschkana, semester, nöje, fritid,

I morse när jag vacklade in i köket väcktes jag av en omisskännlig doft som fullständigt slog emot mig - SMULTRON. "Smultron här i köket?" tänkte jag och började genast se mig omkring.  "Den solmättade och överväldigande somriga smultrondoften kan inte imiteras, så källan måste vara väldigt nära". Och mycket riktigt - i fönstret hängde två fullmatade strån med smultron, varav ett med en papperslapp med mitt namn på! (Det visade sig senare att Kim, trots sitt ryggskott, varit ute i Kalkbrottet på morgonen och plockat dessa gudagåvor)

Makalöst!  Det finns ingenting som smultron! Komprimerad sommar i miniförpackning. De senaste dagarna har jag - mitt under hundpromenaden - tvärstannat när plötsligt den solsprängda smultrondoften tagit över mitt doftuniversum - utan någon förvarning. Jag har böjt mig ner och börjat sniffa mot vindriktning. Mycket riktigt, några meter från stigen fanns dom - små men mogna och oerhört smakstarka. Ett enda litet smultron som stått i den soliga och torra backen fyllde upp hela min smakvärld med sin sommarvälsignelse. Hur är det möjligt att ett sånt litet bär kan innehålla så mycket? Ja, det får vi väl aldrig något svar på. Men, det räcker med att tacka och ta emot när naturen bjuder!

Jag misstänker att många av er har era egna smultronupplevelser. Skriv gärna om det i kommentarerna!

Läs även andra bloggares åsikter om smultron, sommar, sol, upplevelse, njutning, glädje, tillfredsställelse