meraliv

Inlägg publicerade under kategorin Filosofi/Andligt

Av Björn Roxendal - 4 januari 2011 13:02


Börjar året med att slå ett slag för livet. Dessa argument kommer från en facebookgrupp som ni kan kolla (och gärna gilla).


Handlar abort om rätten att välja? Se nedan!


http://www.facebook.com/ProLifeQuotes


10. "If wombs had a window, abortion would disappear." /Unknown


9. "A person's a person no matter how small." /Dr. Suess


8. "Abortion: One Heart Stops......Another Heart Breaks." /Unknown


7. "It is a poverty to decide that a child must die so that you may live as you wish." /Mother Teresa


6. "Only half the patients who go into an abortion clinic come out alive." / Unknown


5. "The greatest destroyer of peace is abortion because if a mother can kill her own child, what is left for me to kill you and you to kill me? There is nothing between." /Mother Teresa


4. "I notice that everybody who is Pro-Abortion has already been born." /Ronald Reagan


3. "How can there be too many children? That is like saying there are too many flowers." /Mother Teresa


2. "Pro-Life is the radical notion that babies are people." /Unknown


1. "Right to choose, that's a lie. Babies don't choose to die." /Unknown

KEEP in Mind:


"Being pro-life doesn't save babies, acting pro-life does." /Dennis Green

Simply click on the LIKE icon to see the top 20 Pro Life

Av Björn Roxendal - 17 december 2010 17:21

 

Enligt nya överslagsberäkningar kan det vara i storleksordningen trehundratusen triljoner (3×1023, eller 300 000 000 000 000 000 000 000). Det är ungefär tre gånger så många som man trott innan de nya beräkningarna gjordes. Vi har alltså plötsligt "fått" tvåhundratusen triljoner stjärnor till att grubbla över. Får det håret att resa sig på dina armar? Inte?  


Nu är jag inte bra på att räkna med så stora siffror (kanske någon kan hjälpa till?) Men, om det  t ex bara skulle finnas en beboelig planet per en mijon stjärnor skulle det ändå innebära massor av miljarder planeter med sannolikt liv därute. Universum ör en stor plats och vi är bara en variant på "mänsklighet" bland miljarder+ andra. Så tror i alla fall jag.


För att göra det hela mer begripligt (?): Bara i vår "lilla" galax, Vintergatan, finns det 400 MILJARDER stjärnor.


I DN kan vi läsa att "Pieter van Dokkum har ...roat sig med att jämföra den nya siffran med hur många celler vi människor har i våra kroppar (50 biljoner) och sedan multiplicerat dem med antalet människor på jorden. Svaret blev 300 000 000 000 000 000 000 000. Alltså lika många som antalet stjärnor."


Kul?


NU MÅSTE vi ha en omröstning bland läsarna om det här! Tror du att det finns intelligent liv på andra planeter? Svara på "omröstningen"!

Av Björn Roxendal - 29 november 2010 11:41


Många gånger har jag fått höra att jag har en förmåga att se det väsentliga och gå rakt på själva "saken" - dvs att jag kan "slå huvudet på spiken". Nu har jag dock, tack vare Youtube, upptäckt att jag har en överman. Ja, den här killen tänker jag inte ens försöka slå!


(Inslaget börjar vid 2:15 men det kan vara intressant att se det från början.)


http://www.youtube.com/watch?v=cHO6iGF6_nI



.

Sen kan man ju fundera över att dom har lagt ner omkring 10000 timmars träning på att lära sig dom här sakerna. Mot den bakgrunden är jag rätt nöjd med att jag själv lagt ner 5 minuter och en hundring på att köpa en hammare....

Av Björn Roxendal - 25 november 2010 19:07


Jodå, Radio Dalarna kom hit kl 7 i morse, med reporter som hade antenn och ryggsäck på sig för att sända till sändarbilen som parkerades utanför. Ämnet var alltså "Couchsurfing" och Radio-Jonas började med att slå sig ner i soffan vid brasan och bli bjuden på te och bulle. Han verkade genast att trivas. Han sa att han bestämt sig för att själv gå med i CS snarast. Om du vill höra inslaget finns det här (snabbspola till 8:55).


Inför inslaget hade jag bett några av mina couchsurfande vuxna barn att skriftligen ge en kort redogörelse för sina CS-erfarenheter. Vad de sa kan du läsa här:


David (länk till Facebook)


 


Couchsurfing is wonderful!

Vi hade 3 SUPER-dagar i Bangkok. Första natten bodde vi ipå hotel och man känner skillnaden DIREKT  när couchsurfing-äventyret drar igång. Det är en instant introduction till det liv  CS-värden lever. Man får tillgång till lokalkännedom och upplevelser som man inte kommer i närheten av när man är "vanlig turist". 


Vi har med hjälp av vår värd i Bangkok verkligen tagit pulsen på staden. Kaféer, festival, restauranger, shopping, site-seeing, red light district (iofs inte så kul men intressant), thai massage osv...  Bangkok är BILLIGT. Bangkok är högljutt. Bangkok är VARMT. Men framförallt så är Bangkok gott! Vilken mat! Men man ska komma ihåg att den känns lika stark på vägen ut som påvägen in. 


Vi tog taxi, tunnelbana, tuktuk, åt ute nästan hela tiden (eller lagade mat med CSarna). Jag lyckades kanske göra av med 500 kr på 3 dagar i staden och då slösade jag verkligen med slantarna. 


Det jag gillar mest med CS är att jag känner att jag kan lita på människorna, att de är öppna och vill dela med sig. CS är det bästa som internet har fört med sig, tycker jag. Så bra är det.


Nu sitter jag i ett öde pardis på en ö i Filippinerna och jobbar mitt i natten vid datorn eftersom jag inte kan sova. Dröjer väl några dagar till innan Jetlaggen går över.


Bilder från Bangkok: http://www.facebook.com/album.php?aid=247132&id=575790727&l=d0ab3ad9e4

Bilder från Sardinien (där jag också surfade för drygt en månad sen): http://www.facebook.com/album.php?aid=236332&id=575790727&l=7b66bf2533



Tara (länk till Facebook)



Erfarenhet av CS:

Har surfat i Spanien och Tyskland och har haft 3 eller 4 CS-gäster hos mig i Uppsala.


Jag tycker att det har varit ett bekvämare och billigare sätt att resa på. Att få tillgång till kök när man är ute och reser är mycket bra för mig. Den personliga kontakten också till värden har varit mycket värdefull. Ibland har värden varit lite av en guide, annars har jag iaf fått bra tips från värden så att man klarar sig bra själv.


De flesta gäster som jag har tagit emot har varit sociala, respektfulla och trevliga.


Nackdelen med couchsurfing som jag har upplevt är att det tar mycket tid och kan vara en stor ansträngning att hitta en lämplig värd. Jag har också lärt mig att man bör verkligen försöka få en uppfattning om gästen innan man bestämmer sig för att tacka ja eller nej till en förfrågan.


My first CS experience was a bit odd. this is what made me realize that it is necessary to be a bit careful and selective. It was a guy that I hosted. He ate our food without asking, didn't clean up very well after himself, stayed inside most of the time, and stayed more nights than we had agreed upon.


I Hamburg Rudy and I stayed with a very cool guy. He had like a 3 room apartment. He hung out with us a bit and showed us around, and then went and stayed the nights with his girlfriend, leaving us his entire apartment. It was nice to feel the mutual trust and respect.



Joshua (länk till Facebook)


 


Har CS-at runt om i Europa och i Kanada.


Jag har både couchsurfat sjælv och med min flickvæn, varit två vældigt olika upplevelser!

Nær jag var sjælv så var couchsurfing en ræddare i nøden, och nær jag var med Annika så var det mer vælplanerat med vart vi skulle och vilka vi skulle surfa med och hur længe osv.


Så couchsurfing can vara någonting att falla tillbaks på om man har problem på sin resa eller så kan det vara ett sætt att resa på. Till exempel kan couchsurfarna kænna till området mycket bra och man får se stællet på "riktigt" och inte genom turist-føretag och annat.


Jag har inte haft någon dålig erfarenhet med couchsurfing bara lite anorlunda än vad man har tænkt sig från børjan. En gång træffade jag en couchsurfare som hade 7 surfare samtidigt i en tvåa och var van vid att ha det så varje vecka! Har också træffat sånna som bara vill ha folk att festa med.


Det jag tænker på nær jag tænker på mina CS-erfarenheter, ær hur otroligt många goda, hjælpsamma mænniskor det finns øverallt!


---------------------


Det enda jag har att tillägga är:  Börja couchsurfa du också!



Av Björn Roxendal - 10 november 2010 11:17


Jag brukar inte se dokussåpor. När jag nån gång försöker så klarar jag vanligtvis bara nån minut eller så. Jag lyckas inte förstå varför jag ska ägna mitt liv åt att se en konstruerad värld som skapats för att provocera fram olika kriser och konfrontationer, eller känsloutspel av andra slag. Jag är ju rätt upptagen med att leva mitt eget liv och det är i att möta mina egna utmaningar som det verkligt spännande ligger - inte i att se andra möta framprovocerade låtsasutmaningar (även om jag förstår att de tar det på allvar när det händer).


Det finns mycket att säga om dokussåpor och andra TV-serier som går dygnet runt och ses av miljontals människor. 


Verklighetsflykt - definitivt. Politisk fråga - absolut. Medan folken i världens rika länder sitter och drogar sig med såpor kan en målmedveten maktelit styra och ställa i världen utan att deras kort synas. 


Men, det var inte riktigt det jag tänkte skriva om. Häromdan såg jag första avsnittet av "Ung och bortskämd" och tyckte att det var riktigt intressant. Inte för att jag vill hetsa upp mig över hur "fruktansvärt" det är att föräldrar kan göra så med sina barn (eller att "barnen" går med på det) utan för att det visar ett fenomen som finns i de flesta familjer - även om det brukar vara i en mer utspädd form. I arbetet som terapeut träffar jag gång på gång på vuxna/föräldrar som fått allvarliga personliga problem och/eller allvarliga problem i sin familj p g a sin "hjälparattityd". Det kanske är "snällt" att stå och steka ägg åt sin 16-åriga son eller dotter och att "ta hand om" honom eller henne på många andra sätt (skjutsa hit eller dit fast det går utmärkt att cykla, t ex) men i själva verket skapar det en personlighet med inslag av "inlärd hjälplöshet". Ofta är vi rädda för att vara "hårda" och ställa krav på vara barn eller tonåringar när det är just det som behövs för att de ska växa upp till ansvarstagande och kompetenta vuxna. "För mycket och för lite skämmer allt" stämmer visserligen här också, så det gäller att anpassa kravnivån till åldern. Men - i allmänhet - är det så att barnen egentligen klarar mycket mer än vi föreställer oss. 


Jag får allt jag ber om


Det här resonemanget är kanske inte särskilt kontroversiellt, men det är än sak att hålla med, en annan att leva som man lär. Jag föreslår att vi som är föräldrar frågar oss själva, om och om igen: - Är detta något min son/dotter skulle kunna göra själv, eller göra delvis själv med stöd och handledning?


Maria Montessoris motto var "Hjälp mig att göra det själv", vilket också kan uttryckas som "All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling". Det tål att tänkas på. Och det gäller barn i alla åldrar.


För barnen är de vuxnas hjälparattityd alltså till stor skada. Men, den är lika skadlig för de vuxna. Den leder till att man förr eller senare känner sig utnyttjad, obekräftad, icke-respekterad, övergiven, ledsen och arg (m.m.) Den leder också i många fall till utbrändhet, vilket bl a är en neurologisk sjukdom som kan ge svåra handikapp för resten av livet. 


Om vi går lite djupare kan vi se att de vuxnas hjälparattityd beror på en oförmåga att ta hand om det egna inre barnet och de egna grundläggande behoven. Vi kan inte ta hand om oss själva så vi kompenserar det genom att ta hand om andra. Detta, i sin tur, beror på en brist i självkänslan: Jag upplever mig inte som tillräckligt "värd" för att ta emot och ge mig själv det jag behöver.


Det handlar om störningar och brister som ligger djupt och som inte är lätta att komma åt. Men det går. Vi behöver bestämma oss för att ta ansvar för oss själva och hela vårt liv. När vi inser att vi varje ögonblick skapar vår livsupplevelse och väljer att ta ansvar för det börjar en magisk transformation. Vi börjar upptäcka att "jag är jag" och "du är du" och att det innebär stor frihet och stora möjligheter. Vill du ha stöd att komma vidare på den vägen är du välkommen att höra av dig (och kika på psykosyntes.net).


Vi hörs!


Björn


Av Björn Roxendal - 5 oktober 2010 10:01


  

De flesta av oss har någon gång begrundat oändlighetens mysterium: "Tar universum aldrig slut? Och om det tar slut, vad finns på andra sidan "slutet"?"


Aristotoles funderade på oändligheten och kom fram till att

det inte finns något största tal eftersom vi alltid kan lägga till ett till varje tal. Detta betyder att de positiva heltalen potentiellt är oändligt många.


Oändligt många heltal? För att någonting ska kunna bli oändligt måste det finnas en övergång från den ändliga till den oändliga mängden av detsamma. En sådan gräns finns ju inte eftersom vi alltid kan lägga till ett för att få ett större heltal osv. Hur långt vi än räknar stannar vi kvar i den ändliga sfären. "Oändligt många" finns inte. Om det är oändligt är det inte ett antal. Om det är ett antal är det inte oändligt. Samma sak med "oändligt stort". Om det har storlek är det inte oändligt. Om det är oändligt har det inte storlek. Detta gäller naturligtvis också beträffande "tid" eller vilken annan enhet som helst. 


  


Det fungerar bra att räkna med oändligheten. Såvitt jag förstår är oändlighet ett mer eller mindre nödvändigt begrepp inom matematiken. Jag ser den dock som en tankekonstruktion, inte något som "finns" i den objektiva världen. Jo, jag tror att oändligheten finns, men bara bortom storlek och antal. För mig förefaller det som oändligheten är själva förutsättningen för att det ändliga ska kunna existera. Oändligheten blir den tomma "rymd" inom vilken ändligheten ryms. Men - så fort vi talar om någon slags "enhet" har vi förflyttat oss från oändlighetens till begränsningens sfär.


  


Det stora mysteriet blir alltså övergången mellan oändligt och ändligt och tvärtom. En sådan övergång förefall logiskt/intuitivt omöjlig men ändå nödvändig. Hur går den till? Kan den uttryckas matematiskt? 


När man blandar ihop ändligt och oändligt hamnar man alltid i paradoxer, som t ex i David Hilberts "Oändlighetens hotell":


Om Oändlighetens Hotell har fått ett oändligt antal gäster och således är fullt, och en gäst kommer till, behöver hotellvärlden bara flytta gästerna ett pinnhål i nummerordningen - gästen i rum nummer ett till rum nummer två, gästen i rum nummer två till rum nummer tre och så vidare. Oändligt plus ett är lika oändligt.

Men anta att det kommer ett oändligt antal gäster till det fulla hotellet. Ingen fara. Hotellvärden skiftar nu alla gästerna som redan finns till antingen rum med bara udda nummer, eller rum med bara jämnanummer. Nu blir då ett oändligt antal rum lediga eftersom det ju finns oändligt många udda tal precis som det finns oändligt många jämna tal - och så får alla de oändligt många nya gästerna rum på hotellet.Oändlighet plus oändligt lika med oändligt. Oändligt minus oändligt är förstås också oändligt - när oändligheten av gäster i rummen med de udda numren reser sin väg blir de oändliga antalet gäster i rummen med de jämna numren kvar.

http://www.pp.htv.fi/jwestman/science/infinities.html


En bra artikel med introduktion till oändlighetstänk finns här:


http://www.fof.se/tidning/2008/8/oandligheten-och-lite-till


Tyvärr tar den inte upp frågan om övergången mellan ändlig och oändlig. Om du har något bidra med i den frågan hoppas jag du meddelar med en kommentar!


  

Av Björn Roxendal - 31 augusti 2010 23:41


Fick just fram mobilbilderna från svetthyddeceremonin. Vill understryka att för många eller nästan alla som deltar i en svetthydda blir det en stark upplevelse som känns djup och betydelsefull och blir ett minne för livet. Många kommer i kontakt med saker inom sig som behöver belysas och/eller transformeras, vilket de också får hjälp med under ceremoniens gång.


Mukti med en deltagare (Linda)



  Nästan färdig att ta emot svettare


   Elden i förgrunden används för att hetta upp stenarna


På Youtube finns ett bildspel med bilder av svetthyddor från hela världen och från olika tider. Uppenbarligen finns det något inom oss människor som dras till denna typ av både fysisk och själslig reningsceremoni:




Imorgon åker jag till Finland för att ha kurs i Psykosyntes och Känsloclearing (http://psykosyntes.net/index.php/korta-kurser/). I VÄRSTA fall blir det inget bloggat förrän nästa vecka. Vi får se.



Av Björn Roxendal - 28 augusti 2010 20:14


Jo, jag har varit på svetthydda med Mukti på Värmdö idag. De flesta av er har nog hört ordet - svetthydda -  men  hur många av er har varit med på en (eller flera)? Kommentera gärna om den saken (också)!


Vi har ju en ganska stark bastutradition här i Sverige så det ligger nära till hands att jämföra en svetthydda med bastu. Och visst finns det likheter - värme är ju definitivt en gemensam nämnare, till exempel. Men en svetthydda är så mycket mer än det typiska bastubadet. Det är en tradition som vi gärna förknippar med nordamerikansk indiankultur - med rätta. Svetthyddor har dock förekommit i många kulturer, väl utspridda över jorden och under långa tider (några tusen år om inte mer).


Jag har varit med på en svetthydda tidigare - på Ängsbackafestivalen (No MInd festival www.angsbacka.se) för några år sedan. Det var en djup, stark och transformativ upplevelse - t o m något omskakande. 


För er som inte vet - så här kan det gå till (många variationer förekommer): Deltagarna samlas i god tid innan ceremonin. En eld hålls brinnande i en grop där ett antal stora stenar placerats - det är dom som sedan genererar värmen i hyddan. Själva hyddan kan se ut så här:

  


I vårt fall var den såpass stor att den kunde ta upp till 15 personer. Ovanpå skelettet av smala trädstammar låg flera lager av filtar och ovanpå det en presenning som fästes vid marken med stenar runt om hela hyddan, utom vid den lilla öppningen. Öppningen var så liten att vi måste krypa in. Den kunde förseglas med hjälp av en filtförsedd gardinliknande konstruktion. När öppningen var stängd blev det helt kolmörkt inne i hyddan, förutom den svaga glöden från de allra varmaste stenarna som placerades i gropen i mitten. Ungefär såhär såg vår hydda ut (jag tog några bilder som jag inte kan ladda upp just nu):


  

 Mukti som ledde ceremonin är upplärd i den indianska Lakota-traditionen och följer den i sitt arbete. (Han ska förresten leda en "extra" svetthydda i Sverige den 11 sep 2010. Passa på att vara med om du har en chans! Se http://www.spiritualevents.se/mukti_sthlm_28-29Aug_2010_svetthydda.pdf) Jag tyckte att det hela hade en mycket allmängiltig prägel. Antagligen kan man delta utan större samvetsbetänkligheter oavsett vilken religion eller andlig tradition man kommer från. Även många ateister skulle säkert uppskatta själva "andan" och grundprinciperna i ceremonin. 


När ceremonin skulle börja kröp vi in en och en. 7 stora HETA stenar lades ner i gropen i mitten. Öppningen stängdes och där var vi i nästan totalt mörker med dofter av av jord, örter, osande stenar mm. Luften blev uppvärmd på ett par korta minuter och det dröjde inte länge förrän själva svettandet också tog fart. Och nog blev det svettning av alltid. Allt som allt var vi inne i hyddan omkring 2,5 timmar. Naturligtvis kunde man gå ut om man kände sig alldeles FÖR upphettad. I såna fall fick man vänta tills nästa "round" på att komma in igen. Jag är inte särskilt värmetålig och började känna trycket av värmen efter ungefär 15 minuter. Eftersom jag dessutom har problem med ryggen för tillfället (ett segt ryggskott som inte har läkt än) fick jag så småningom lägga mig ner. Tack vare det kunde jag vara kvar hela tiden. Det visade sig också att de flesta av mina kamrater i hyddan likaledes sjönk ihop i mer eller mindre liggande ställningar efter ett tag. 

Mukti ledde sånger och talade om meningen med ceremonin. Det handlar mycket om en reningsprocess där vi har chansen att lyfta upp och göra oss fria från gamla "saker" - minnen och händelser som tyngt ner oss och påverkat våra liv negativt - kanske under mycket lång tid. Som terapeut kände jag igen det terapeutiskt frigörande inslaget - det liknar processen som sker i våra psykosyntes-sessioner - även om jag oftast jobbar med en person åt gången och i stort sett svettfritt (se t ex  http://psykosyntes.net/index.php/terapeuter/#björn).

Vi gick laget runt och all fick tillfälle att dela med sig av sina egna önskningar om helande och frigörelse från själsliga bojor. Mycket tacksamhet uttrycktes också för det vi åtnjuter av livets gåvor.

Jag tänker inte skildra alla delar av ceremonin i detalj. Det är dock ingen tvekan om att den intensiva värmen och den andliga och kärleksfulla atmosfären tillsammans har en starkt renande och helande effekt på de flesta. Att göra några svetthyddor tycker jag hör till om man är intresserad av personlig och andlig utveckling - och av att ta del av uråldriga traditioner för detta syfte.


Nu på kvällen känner jag mig tämligen mör, på ett skönt sätt, och tänker härmed önska er alla en god natt!


VARMA hälsningar

Björn


P:S Nedan lite citat från engelska artiklar för den som vill veta mer. Du kommer också att få fram en hel del om du helt enkelt googlar på "svetthydda".



http://findarticles.com/p/articles/mi_m0NAH/is_2_34/ai_112450023/pg_2/?tag=content;col1 :

"You're essentially generating a fever in the body," Mehl-Madrona explains. The physical benefits of this have been enumerated in study after study, he says. A body temperature of 102 to 106 degrees ("which is what we suspect is generated in a sweat lodge") creates a hostile environment for bacterial and viral infection.

Sweating flushes toxic metals, such as copper, lead and mercury, and removes excess salt, a benefit for those with mild hypertension. The heat and sweating also helps ease soreness and stiffness, and dilates capillaries, increasing blood flow to the skin.

Almost every aspect of a sweat lodge has a symbolic meaning, says Edward Albert, the California state commissioner for Native American lands. Lodges are usually round or oval, reflecting the shape of the womb, and the experience is likened to being reborn in healing energy. The flap or door of a lodge is generally built very low, forcing people to enter crouched or even on their knees as a show of humility and respect for the earth as a sacred, living entity.

Though generally considered safe, says Mehl-Madrona, the excessive sweating produced in a lodge isn't for everyone, because it can adversely interact with medication or exacerbate certain conditions. 

Tom Utterhack, a laboratory technician in Yakima, Wash., considers himself a man of science, but when he stepped into a sweat lodge he found something profound in the pitch blackness; the smell of earth; the fierce, moist heat penetrating his skin; and the honest words spoken by the participants, followed by intense silence.

Blum observes that modern society divorces us from any daily contact with nature, and that even human interactions are becoming ever more remote, more virtual. "People are so out of touch that when they come and just sit together in a community among the ancient elements the dirt, the fire, the wood, the air--that in itself is very healing."

' Just the act of giving thanks for your life and for other people--that expression of gratitude is not something we take time for every day. When I did, I started to feel connected to everything around me."


http://adventure.howstuffworks.com/sweat-lodge.htm :

The desire to "sweat it off" is no new thing. Throughout history, humans have found ways to sweat out their demons, and sweat lodges are just one example of that fact. In the United States, sweat lodges are largely associated with Native American tradition. But they've been seen in cultures around the world. Ancient stone buildings in Ireland suggest they appreciated the benefits of sweating -- same thing in rural China, Russia and Mongolia, and the Polish make use of sweat lodges in folk medicine. The oldest sweat lodge evidence dates back to 5 B.C It appears that the Scythians, a nomadic group that populated today's southern Russia, constructed sweat lodges from poles and woven cloth.

Those participating in a sweat to treat a medical condition should be particularly cautious. Sweats are considered an effective treatment for head colds, sinus problems, arthritis, asthma and some skin conditions, but it's important to listen to your body.


http://www.shanti.com.au/cleanses/sweating.htm#Sweat :

Through combination of silence, singing, praying, and sharing from the heart, sweat lodges become the other heart of a community. The sweat lodge experience is very holistic with innumerable benefits to be experienced on many levels of understanding. It is a microcosm of the cosmos.

Sök i bloggen

Presentation


Mera Liv!

Kategorier

Omröstning

Mitt resultat på SVTs lyckotest:
 0 - 10%
 11 - 20%
 21 - 30%
 31 - 40%
 41 - 50%
 51 - 60%
 61 - 70%
 71 - 80%
 81 - 90%
 91 - 100%

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Gästbok

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013
>>>

Skapa flashcards