Läs även andra bloggares åsikter om nyhetsbrev, psykologi, personlig utveckling, andlighet, nyandlighet, new age, ekonomi, politik, religion, filosofi, nyheter, personlig utveckling, terapi, investeringar, framtidsforskning, lycka, lyckoforskning, medvetande,

Min yngste son (Leo, 6) har under flera månader då och då berättat om hur mycket han tyckte om att åka till Kolmårdens djurpark förra året med sin mamma och hur väldigt mycket han skulle tycka om att få komma tillbaks dit i år. Till slut blev det för svårt att motstå hans uppriktiga och välformulerade längtan. Dessutom dök det upp ett erbjudande om en "paketresa" där buss ToR Avesta -Kolmåden, inträde och safariparken ingick - allt under loppet av en enda, fast mycket lång, dag och - vilket inte var minst viktigt - till rimligt pris.

   Leo som stolt kamelryttare på Kolmården

Så, på tisdag kväll packade vi regnkläder och bamsetidningar (för läsning under den 4 timmar långa bussresan) tillsammans med matsäck och diverse nödvändigheter och satte väckarklockan på halv 6.

När jag kom in för att väcka Leo verkade han så långt borta i sömnens rike att det skulle krävas åtminstone en jordbävning för att få honom ur sängen. Men - i det det här fallet var det magiska ordet (se tidigare blogginlägg) helt enkelt "Kolmården" - och han studsade upp ur sängen och sin en sekund tidagare så djupa medvetslöshet innan jag han säga "Godmorgon".

Så vi tog vår rygga och körde iväg till Avesta busstation. Bussresan blev lång (men uthärdades utan minsta klagomål av den förväntansfuilla 6-åringen) och, i alla fall för min del, sömnig, innan vi rullade in på parkeringen utanför Safariparken. Här fick vi VIP-fil och kunde köra förbi en lång kö av vanliga familjeekipage för att i sakta mak rulla igenom den i mitt tycke genomtråkiga och ytterst intetsägande slingan som givits det oerhört förpliktigande namnet "Safari". Ett gott råd till er som är på väg till kolmården: Spara tid och pengar och gå direkt in i den "vanliga" parken. Det enda som väckte mig ur min halvkoma var denna ståtliga" getabock" (som naturligtvis heter nåt mycket finare), som lyckats ta sig upp på ett rätt högt tak till nåt slags skjul, där han låg och höll utkik över sina undersåtar och domäner::

Efter den onödigt utdragna safarin fick vi biljetter av chauffören (underbart bekvämt med "pakteresa") och traskade raskt in i parken. 

För Leo blev elefanterna minnesvärda, liksom surikaterna (små pigga krabatar som sätter sig rakt upp och spejar hit och dit) och sveriges längsta rutschbana (!):

   I bakgrunden (röret) sveriges längsta rutschbana

För min del fanns det egentligen bara två behållningar av allt trampande fram och tillbaka under dagen och det var dels Leos förtjusning över det ena eller andra och dels min egen tidvis högljudda extas inför den otroliga och helt förkrossande delfinshowen! Värt att åka dit bara för att se den! (Även om det förekomm en del onödigt pladdriga pratinslag av nån slags pirattyp som störde mitt i delfinernas fulländade koreografi och akraobatiska ekvilibristik). Vilka djur! Jag blev nästan gråtfärdig av att uppleva deras tillgivna och entusiastiska hängivenhet och otroliga prestationer!

När vi så småningom kom tillbaks till bussen var det bara att se fram mot ytterligare fyra timmars sittande innan vi kunde sätta oss i bilen för sista etappen hem. Men - om ni frågar Leo - så får ni veta att det var värt varenda minut!

   Getter som lyckades få till en fin "du stångar mig så stångar jag dig - dans.

För min egen del tycker jag nog att det finns en hel del att säga om att vi (människor) tar oss friheten att stänga in djur som normalt lever i revir på flera kvadratmil på en liten markplätt för att vi ska kunna ha nöjet att beskåda dom på nära håll.

Har du nån djurparkshistoria att dela med dig av?

Läs även andra bloggares åsikter om kolmården, djur, kameler, barn, delfiner, safari, rutschkana, semester, nöje, fritid,

Mitt ute i skogen, vid Konnsjön i södra Dalarna, hålls Vildrosfestivalen, med ambitioner att vara:

en mötesplats och en verkstad, ett gemensamt bygge av lust och energi, tankar och idéer, en FramtidsKarneval – hur vill vi egentligen leva?
Valet av artister, talare och pedagoger, utrymme för lek och dans, fritt spel och spontana aktiviteter, möten och samtal om svåra frågor, kontakten med naturen, hemkänslan, förtroende och generositet – allt detta sammantaget gör Vildrosfestivalen unik och nyskapande. Föder idéer och öppnar för en process som fortsätter hos var och en – en annan värld är möjlig!

Jag var där sista dagen av årets upplaga och fick uppleva en hel del av:

FOLKMUSIK, VÄRLDSMUSIK, DANSBANA, TEATER, POESI, BUSKSPEL,WORKSHOPS, SEMINARIER, FÖREDRAG, MARKNAD, SPEKTAKEL…..

Med artister från Zambia i söder till Pajala i norr, från Tunisien i öster till  Färöarna i väster…

Och -förstås - möten med en del sköna typer:

   

Ett av banden som spelade var reagge-bandet Kultiration. kan vara värt att kolla dom (och lyssna på deras texter), t ex här med

En Timme Kvar att Leva 

Tänkvärt. Hur skulle jag se på mitt liv om jag visste att jag hade en timme kvar att leva?

VIll ni se dom in action också, kan ni ju t ex kolla här:

Vildrosfestivalens arrangörer har t o m gett ut en 500 tjock bok, som ser t så här:

Och det ligger nåt i titeln. Det känns som just denna idé präglar stämningen på festivalen: Mitt i allt mörker vi ser omkring oss går det att hitta ljus - först och främst inom oss själva men även i varandra och i att arbeta tillsammans för en värld där människor mår bra och uppfyller meningen med sitt liv.

Mer kan du läsa på 

http://www.vildrosfestivalen.se/

Några bilder till:

Läs även andra bloggares åsikter om skog, vildmark, musikfestival, folkmusik, världsmusik, dansbana, teater, glädje, dans, sång, improvisation, inspiration, frihet, revolution, ekonomi, politik

Nostalgi är ett förhärligande av någon del av det förflutna. På de nu pågående nostalgidagarna i Säter ser man ett magnifikt uttryck för detta! En jättelik frossa i bilar och andra fordon från svunna tider, bevarade eller t o m återuppståndna med hjälp av sina ägares mödor och besparingar. Visst blir resultatet ofta imponerande och någonting väl värt att visa upp. Ändå kan jag inte låta bli att fråga mig vad som skulle hända om alla dessa människor satsade lika mycket av sig själva på att förhärliga nuet?

Läs även andra bloggares åsikter om självförverkligande, nostalgi, veteranbilar, amerikanare, V-8, investering, folknöje, glädje, livskvalitet, fest, festival

Allt fler undersökningar visar att personer som äger och sköter ett (eller flera) husdjur lever längre och mår bättre. T. ex. uppmäter man lägre kolestorolvärden och blodtryck hos husdjursägarna. Ofta är det en hund som fungerar som den bästa medicinen, men ibland kan det vara en fågel, en hamster eller - varför inte - ett får?

I alla fall träffade vi ett underbart gosefår på Säterdalens fäbod häromdan. Joel och Kim blev fårälskade upp över öronen och hade antagligen varit kvar där än om inte fårets "husse" hade kommit och hämtat vår nyblivna älskling för att det var matdags.

Så här dåg det ut:



Och här en till som blivit upp över öronen fårälskad (i samma får).

Läs även andra bloggares åsikter om förälskad, lycklig, får, djur, barn, husdjur, livskvaitet, lycka, glädje, familj

Djur har ingenting emot att ha det skönt när tillfälle bjuds. Se bara på våra katter och hundar och deras förmåga att slappna av och njuta av en vilsam stund. Eftersom jag arbetat många år med stresskadade människor vet jag att det är vanligt att människor, däremot, förlorar förmågan att slappna av och bara njuta av att finnas till. Skuld, skam, rädsla, prestationsångest och bekräftelsebehov gör att många driver sig själva tills hjärnan och många andra organ i kroppen tar allvarlig skada. Därför tänkte jag att dagens inspirationsbilder skulle uppmuntra till just avslappning och enkel livsnjutning:

Bäst att kolla in stilen lite närmare:

Testa och se om du kan njuta som en gris idag! (Korten från Säterdalen i förrgår)

Och, skriv gärna några rader om hur du uppfyller din dagliga "njutningskvot".

Läs även andra bloggares åsikter om njutning, utbrändhet, livsnjutning, inspiration, skuld, skam, avslappning, bekräftelse, stress, djur, hundar, katter, grisar, liv, livskvalitet

I morse när jag vacklade in i köket väcktes jag av en omisskännlig doft som fullständigt slog emot mig - SMULTRON. "Smultron här i köket?" tänkte jag och började genast se mig omkring.  "Den solmättade och överväldigande somriga smultrondoften kan inte imiteras, så källan måste vara väldigt nära". Och mycket riktigt - i fönstret hängde två fullmatade strån med smultron, varav ett med en papperslapp med mitt namn på! (Det visade sig senare att Kim, trots sitt ryggskott, varit ute i Kalkbrottet på morgonen och plockat dessa gudagåvor)

Makalöst!  Det finns ingenting som smultron! Komprimerad sommar i miniförpackning. De senaste dagarna har jag - mitt under hundpromenaden - tvärstannat när plötsligt den solsprängda smultrondoften tagit över mitt doftuniversum - utan någon förvarning. Jag har böjt mig ner och börjat sniffa mot vindriktning. Mycket riktigt, några meter från stigen fanns dom - små men mogna och oerhört smakstarka. Ett enda litet smultron som stått i den soliga och torra backen fyllde upp hela min smakvärld med sin sommarvälsignelse. Hur är det möjligt att ett sånt litet bär kan innehålla så mycket? Ja, det får vi väl aldrig något svar på. Men, det räcker med att tacka och ta emot när naturen bjuder!

Jag misstänker att många av er har era egna smultronupplevelser. Skriv gärna om det i kommentarerna!

Läs även andra bloggares åsikter om smultron, sommar, sol, upplevelse, njutning, glädje, tillfredsställelse

Det kan man ju verkligen fråga sig. 

1. För att "alla" andra gör det?

2. För att få en ego-kick?

3. För att jag har något att säga som kan vara av värde för andra?

4. För att mitt vardagsliv (och vilket kalsongmärke jag väljer) är något som har ett oerhört stort allmänintresse och som därför bör bevaras till eftervärlden?

5. För att det är en kul grej?

6. För att min dotter är en ihärdig bloggare?  http://viccirox.blogg.se/

7. För att ni blir glada av att se typ såna här bilder:

  Björn med en älskad familjemedlem (Tanja, 6)

Eller kanske ännu mer upplyftande:?

Kim (min kära fru) i ett något upphetsat tillstånd. (Tack för bilderna, Vicci!)

Det blir många "ja" på frågorna ovan (men nej på kalsongerna). Syftet är i alla fall till stor del att förmedla något som kan glädja och inspirera. Du avgör om jag lyckas!

Läs även andra bloggares åsikter om glädje, inspiration, blogg, blogga, ego, inspirera, glädja, bilder, humor, skratt, upplyftande, befriande, upplysning, vishet