Vi ser inte skogen för bara träd.

Medvetandet är vanligtvis fyllt med innehåll och det är innehållet vi upplever, intemedvetandet självt. Tankar, känslor, minnen, bilder, fantasier, sinnesintryck - vi är så upptagna med att uppleva det som upptar vårt medvetande att medvetandet som sådant sällan får en chans.

Spelar det någon roll? Är det inte så det ska vara?

För mig spelar det en fullkomligt avgörande roll. När jag upptäckte medvetandet "i sig" någon gång runt 22-årsåldern blev det en vändpunkt i mitt liv. Det trängde sig på mig - ett medvetande som är verkligt utan att behöva luta sig mot någonting - och förändrade för alltid min upplevelse av livet och mig själv. Ett "uppvaknande" eller kanske t o m en "omvändelse" skulle jag vilja kalla det. "Aha-upplevelse" är bara förnamnet!

Jag kan naturligtvis inte förklara saken. Och vad skulle det förresten vara bra för? Är det nåt du skulle ha nytta av?  

Ja, faktiskt. Väldigt stor nytta t. o. m. Vi längtar alla efter frihet. Att vara instängd i en fängelsecell eller liten mörk håla känns inte tillfredsställande. Det gäller inte bara fysiskt utan även själsligt. Vårt medvetande är fritt och obegränsat till sin ursprungliga natur och längtar alltid tillbaks till det tillståndet. Det är bara när vi börjar identifiera oss med rent medvetande utan innehåll som vi kan uppleva vad sann frihet är.

Jag tycker om bilden ovan för att den antyder att det finns ETT medvetande, där solen, jag och du och resten av naturen samexisterar. Sedan ganska många år är det den verkligheten jag upplever. Kom och dela den med mig!

Läs även andra bloggares åsikter om medvetande, psykologi, terapi, upplysning, meditation, kontemplation, evolution, hjärncentra, hjärnan, känslor, tankar, nirvana, samadhi

Min yngste son (Leo, 6) har under flera månader då och då berättat om hur mycket han tyckte om att åka till Kolmårdens djurpark förra året med sin mamma och hur väldigt mycket han skulle tycka om att få komma tillbaks dit i år. Till slut blev det för svårt att motstå hans uppriktiga och välformulerade längtan. Dessutom dök det upp ett erbjudande om en "paketresa" där buss ToR Avesta -Kolmåden, inträde och safariparken ingick - allt under loppet av en enda, fast mycket lång, dag och - vilket inte var minst viktigt - till rimligt pris.

   Leo som stolt kamelryttare på Kolmården

Så, på tisdag kväll packade vi regnkläder och bamsetidningar (för läsning under den 4 timmar långa bussresan) tillsammans med matsäck och diverse nödvändigheter och satte väckarklockan på halv 6.

När jag kom in för att väcka Leo verkade han så långt borta i sömnens rike att det skulle krävas åtminstone en jordbävning för att få honom ur sängen. Men - i det det här fallet var det magiska ordet (se tidigare blogginlägg) helt enkelt "Kolmården" - och han studsade upp ur sängen och sin en sekund tidagare så djupa medvetslöshet innan jag han säga "Godmorgon".

Så vi tog vår rygga och körde iväg till Avesta busstation. Bussresan blev lång (men uthärdades utan minsta klagomål av den förväntansfuilla 6-åringen) och, i alla fall för min del, sömnig, innan vi rullade in på parkeringen utanför Safariparken. Här fick vi VIP-fil och kunde köra förbi en lång kö av vanliga familjeekipage för att i sakta mak rulla igenom den i mitt tycke genomtråkiga och ytterst intetsägande slingan som givits det oerhört förpliktigande namnet "Safari". Ett gott råd till er som är på väg till kolmården: Spara tid och pengar och gå direkt in i den "vanliga" parken. Det enda som väckte mig ur min halvkoma var denna ståtliga" getabock" (som naturligtvis heter nåt mycket finare), som lyckats ta sig upp på ett rätt högt tak till nåt slags skjul, där han låg och höll utkik över sina undersåtar och domäner::

Efter den onödigt utdragna safarin fick vi biljetter av chauffören (underbart bekvämt med "pakteresa") och traskade raskt in i parken. 

För Leo blev elefanterna minnesvärda, liksom surikaterna (små pigga krabatar som sätter sig rakt upp och spejar hit och dit) och sveriges längsta rutschbana (!):

   I bakgrunden (röret) sveriges längsta rutschbana

För min del fanns det egentligen bara två behållningar av allt trampande fram och tillbaka under dagen och det var dels Leos förtjusning över det ena eller andra och dels min egen tidvis högljudda extas inför den otroliga och helt förkrossande delfinshowen! Värt att åka dit bara för att se den! (Även om det förekomm en del onödigt pladdriga pratinslag av nån slags pirattyp som störde mitt i delfinernas fulländade koreografi och akraobatiska ekvilibristik). Vilka djur! Jag blev nästan gråtfärdig av att uppleva deras tillgivna och entusiastiska hängivenhet och otroliga prestationer!

När vi så småningom kom tillbaks till bussen var det bara att se fram mot ytterligare fyra timmars sittande innan vi kunde sätta oss i bilen för sista etappen hem. Men - om ni frågar Leo - så får ni veta att det var värt varenda minut!

   Getter som lyckades få till en fin "du stångar mig så stångar jag dig - dans.

För min egen del tycker jag nog att det finns en hel del att säga om att vi (människor) tar oss friheten att stänga in djur som normalt lever i revir på flera kvadratmil på en liten markplätt för att vi ska kunna ha nöjet att beskåda dom på nära håll.

Har du nån djurparkshistoria att dela med dig av?

Läs även andra bloggares åsikter om kolmården, djur, kameler, barn, delfiner, safari, rutschkana, semester, nöje, fritid,

Under de år jag arbetade som mest med stresskadade personer upplevde jag ett behov av enkla "regler" och affirmationer som vände sig både till kärnan själva stressproblematiken och som pekade mot ett hälsosamt alternativ. Ett resultat blev nedanstånde "budord". Var och ett skulle kunna vara ämnet för ett eget föredrag. Om det här gäller dig föreslår jag att du läser punkterna minst en gång per dag och ser vad det ger för genklang i dig! Lycka till!

 Budord för Bättre Balans i Livet

• Det är naturligt och OK med stress, men återhämtning är livsnödvändig
• Jag behöver inte ta på mig andra människors problem/krav/behov
• Det är helt OK att göra ingenting. Bara vara är bra.
• Små framsteg är viktigare/bättre än stora
• Förlåtelse är nyckeln till frihet
• Jag sätter mig själv först!
• Den enda sjukdomen som finns är behovet att vara någon annanstans
• Det är bara så mycket jag lever i nuet som jag verkligen lever
• Gör mer av det som är bra!
• ”Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge”
•  Det är inte hur jag har det utan hur jag tar det

 En del av punkterna känns kanske som de skapar mer frågor än de besvarar. Skriv gärna lite om dig själv och dina funderingar i kommentaren så ska jag försöka fylla på efter behov! Kolla även psykosyntes.net för mer info.'

Läs även andra bloggares åsikter om beteende, healing, känslor, utveckling, personlig utveckling, lycka, stress, utbrändhete, balans, livet, leva, glädje, meditation, andlighet, nyandlighet, new age, healing,

Mitt ute i skogen, vid Konnsjön i södra Dalarna, hålls Vildrosfestivalen, med ambitioner att vara:

en mötesplats och en verkstad, ett gemensamt bygge av lust och energi, tankar och idéer, en FramtidsKarneval – hur vill vi egentligen leva?
Valet av artister, talare och pedagoger, utrymme för lek och dans, fritt spel och spontana aktiviteter, möten och samtal om svåra frågor, kontakten med naturen, hemkänslan, förtroende och generositet – allt detta sammantaget gör Vildrosfestivalen unik och nyskapande. Föder idéer och öppnar för en process som fortsätter hos var och en – en annan värld är möjlig!

Jag var där sista dagen av årets upplaga och fick uppleva en hel del av:

FOLKMUSIK, VÄRLDSMUSIK, DANSBANA, TEATER, POESI, BUSKSPEL,WORKSHOPS, SEMINARIER, FÖREDRAG, MARKNAD, SPEKTAKEL…..

Med artister från Zambia i söder till Pajala i norr, från Tunisien i öster till  Färöarna i väster…

Och -förstås - möten med en del sköna typer:

   

Ett av banden som spelade var reagge-bandet Kultiration. kan vara värt att kolla dom (och lyssna på deras texter), t ex här med

En Timme Kvar att Leva 

Tänkvärt. Hur skulle jag se på mitt liv om jag visste att jag hade en timme kvar att leva?

VIll ni se dom in action också, kan ni ju t ex kolla här:

Vildrosfestivalens arrangörer har t o m gett ut en 500 tjock bok, som ser t så här:

Och det ligger nåt i titeln. Det känns som just denna idé präglar stämningen på festivalen: Mitt i allt mörker vi ser omkring oss går det att hitta ljus - först och främst inom oss själva men även i varandra och i att arbeta tillsammans för en värld där människor mår bra och uppfyller meningen med sitt liv.

Mer kan du läsa på 

http://www.vildrosfestivalen.se/

Några bilder till:

Läs även andra bloggares åsikter om skog, vildmark, musikfestival, folkmusik, världsmusik, dansbana, teater, glädje, dans, sång, improvisation, inspiration, frihet, revolution, ekonomi, politik

Nostalgi är ett förhärligande av någon del av det förflutna. På de nu pågående nostalgidagarna i Säter ser man ett magnifikt uttryck för detta! En jättelik frossa i bilar och andra fordon från svunna tider, bevarade eller t o m återuppståndna med hjälp av sina ägares mödor och besparingar. Visst blir resultatet ofta imponerande och någonting väl värt att visa upp. Ändå kan jag inte låta bli att fråga mig vad som skulle hända om alla dessa människor satsade lika mycket av sig själva på att förhärliga nuet?

Läs även andra bloggares åsikter om självförverkligande, nostalgi, veteranbilar, amerikanare, V-8, investering, folknöje, glädje, livskvalitet, fest, festival

Allt fler undersökningar visar att personer som äger och sköter ett (eller flera) husdjur lever längre och mår bättre. T. ex. uppmäter man lägre kolestorolvärden och blodtryck hos husdjursägarna. Ofta är det en hund som fungerar som den bästa medicinen, men ibland kan det vara en fågel, en hamster eller - varför inte - ett får?

I alla fall träffade vi ett underbart gosefår på Säterdalens fäbod häromdan. Joel och Kim blev fårälskade upp över öronen och hade antagligen varit kvar där än om inte fårets "husse" hade kommit och hämtat vår nyblivna älskling för att det var matdags.

Så här dåg det ut:



Och här en till som blivit upp över öronen fårälskad (i samma får).

Läs även andra bloggares åsikter om förälskad, lycklig, får, djur, barn, husdjur, livskvaitet, lycka, glädje, familj

Djur har ingenting emot att ha det skönt när tillfälle bjuds. Se bara på våra katter och hundar och deras förmåga att slappna av och njuta av en vilsam stund. Eftersom jag arbetat många år med stresskadade människor vet jag att det är vanligt att människor, däremot, förlorar förmågan att slappna av och bara njuta av att finnas till. Skuld, skam, rädsla, prestationsångest och bekräftelsebehov gör att många driver sig själva tills hjärnan och många andra organ i kroppen tar allvarlig skada. Därför tänkte jag att dagens inspirationsbilder skulle uppmuntra till just avslappning och enkel livsnjutning:

Bäst att kolla in stilen lite närmare:

Testa och se om du kan njuta som en gris idag! (Korten från Säterdalen i förrgår)

Och, skriv gärna några rader om hur du uppfyller din dagliga "njutningskvot".

Läs även andra bloggares åsikter om njutning, utbrändhet, livsnjutning, inspiration, skuld, skam, avslappning, bekräftelse, stress, djur, hundar, katter, grisar, liv, livskvalitet

Minsta pojken hade mycket svårt att vakna efter sin eftermiddagslur när han var lite mindre. Här ser vi hur jag förgäves försöker väcka honom, ända till slutsekunderna när det magiska ordet uttalas...

(En del av er har redan sett det här klippet. Eftersom det har varit uppskattat delar jag det här också)

Läs även andra bloggares åsikter om humor, barn, godis, vakna, sömnig, söt, gullig, pojke, familj, pappa, son,