Enligt nya överslagsberäkningar kan det vara i storleksordningen trehundratusen triljoner (3×10²³, eller 300 000 000 000 000 000 000 000). Det är ungefär tre gånger så många som man trott innan de nya beräkningarna gjordes. Vi har alltså plötsligt "fått" tvåhundratusen triljoner stjärnor till att grubbla över. Får det håret att resa sig på dina armar? Inte?  

Nu är jag inte bra på att räkna med så stora siffror (kanske någon kan hjälpa till?) Men, om det  t ex bara skulle finnas en beboelig planet per en mijon stjärnor skulle det ändå innebära massor av miljarder planeter med sannolikt liv därute. Universum ör en stor plats och vi är bara en variant på "mänsklighet" bland miljarder+ andra. Så tror i alla fall jag.

För att göra det hela mer begripligt (?): Bara i vår "lilla" galax, Vintergatan, finns det 400 MILJARDER stjärnor.

I DN kan vi läsa att "Pieter van Dokkum har ...roat sig med att jämföra den nya siffran med hur många celler vi människor har i våra kroppar (50 biljoner) och sedan multiplicerat dem med antalet människor på jorden. Svaret blev 300 000 000 000 000 000 000 000. Alltså lika många som antalet stjärnor."

Kul?

NU MÅSTE vi ha en omröstning bland läsarna om det här! Tror du att det finns intelligent liv på andra planeter? Svara på "omröstningen"!

Hur vi reagerar på krisupplevelser (förluster och trauma) är en av de absolut viktigaste frågorna för hur vårt liv utvecklas. I stort sett alla människor som gått i terapi hos mig har problem som går tillbaks till krisupplevelser som INTE blivit färdigbearbetade. När man "fastnar" i någon av krisbearbetningens faser skapas ett begränsande och dysfunktionellt förhållningssätt till livet. Från Wikipedia:

En del av de människor som upplevt en traumatisk händelse får också fortsatta problem i form av psykisk ohälsa. Det bör understrykas att detta gäller en minoritet av gruppen. Risken för depression, ångest och vissa psykosomatiska tillstånd ökar efter traumatisk exponering. Utöver dessa finns det ett antal typiska reaktionsformer såsom PTSD och dissociation.

Vi kommer att reagera på nya händelser utifrån ett "filter" av obearbetade känslor. Det mesta av detta sker genom processer i det undermedvetna vilket kan kräva effektiv terapi för att en avgörande förändring ska uppnås. Vår metod - känsloclearing - syftar just till att komma åt dessa handikappande själsliga knutar.

För er som vill läsa mer om saken rekommenderar jag Cullbergs klassiker:

Kris och utveckling

• Författare: 

  Johan Cullberg

• Förlag: 

  Natur & Kultur

Beskrivning:

En verklig klassiker på sitt område. Boken beskriver krissituationerna så att de blir begripliga för den som möter dem i sitt eget liv eller hos sina medmänniskor. Boken används främst i utbildningssammanhang. Detta är den tredje något reviderade utgåvan.

Möjligen kan några av er tycka att det är ett för stort projekt att köpa och läsa denna förträffliga bok (fast den finns som ljudbok också). I såna fall kan ni istället kika på detta klipp på 1 min 53 sek där en charmig giraff illustrerar det hela.

Sammanfattning av krisens faser från Wikipedia:

Johan Cullberg har beskrivit krisens fyra faser:Chockfasen varar i några sekunder eller upp till en vecka och kännetecknas av att den drabbade ej förmår ta in vad som skett. Individen kan upplevas samlad och lugn eller ångestfylld och orolig och uttrycker ofta en upplevelse av overklighet. Sedan följer reaktionsfasen som varar från några veckor och upp till ett år. Det är då som individen konfronteras med det som inträffade och ej längre förmår hålla känslorna tillbaka. Ledsenhet men också vrede är vanligt. Successivt inträder bearbetningsfasen där individen som namnet anger bearbetar traumat genom att repetera vad som skett och sakta knyta ihop känsla och intellekt. Detta sker ofta genom samtal men också i skrift eller med andra uttryckssätt. Vid ett kraftigt trauma kan bearbetningen fortgå i flera år men den totala upptagenheten av traumat klingar sakta av. Så småningom inträder nyorienteringsfasen som fortsätter livet ut där erfarenheten integreras som en del av livshistorian och finns där som ett själsligt ärr utan att i så stor utsträckning påverka vardagen i negativ riktning. En krisprocess är om än plågsam inte ett sjukdomstillstånd utan individens normala reaktion på onormala omständigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om kris, krishantering, psykologi, utveckling