Åldrandet är visserligen oundvikligt men det kan fördröjas och en del effekter av åldrande kan vändas - åtminstone under en period. Det mest lovande kosttillskottet med effekter av det här slaget som någonsin kommit ut på är Resveratrol. Hittills har det mest forskats på djur men resultaten är så pass entydiga och överväldigande att det finns anledning att tro att effekterna är goda även på människor.

Några forskningsresultat:

• motverkar tillväxt av cancerceller
• ökat livslängden upp till 40% i diverse djurförsök
• skyddar mot bakterier, virus, svamp och strålning
• verkar antioxiderande
• hämmar oxidation av kolesterol
• skyddar hjärnceller
• verkar antiinflammatoriskt
• skyddar mot demens (hittills undersökt på råttor)

Resveratrol finns bl a i rödvin och jordnötter men det är svårt att få tillräckliga mängder genom vanlig kost. Senaste tiden har det kommit ut flera koncentrerade resveratrol-produkter på marknaden. Den varianten jag börjat ta kostar 139kr för en månadsförbrukning. Varje tablett motsvarar 2,5 liter rödvin!

En bra artikel med många referenser:

http://www.nyfikenvital.org/?q=node/238

Under många år har jag då och då läst forskning och åsikter om vad som är nyttig och vad som är skadlig olja att använda i maten. De flesta oljesorterna verkar vara skadliga eftersom de innehåller transfetter och andra skadliga substanser som bildas vid upphettning och tillverkning. Särskilt känsliga är omättade oljor. Till de riktigt onyttiga oljorna hör bla a majsolja, solrosolja och rapsolja. Olivolja, särskilt extra virgin, har ofta förts fram som ett nyttigt alternativ. Förmodligen är den också nyttig, så länge den förvaras i tillsluten flaska, kallt och helst mörkt. Den är närmligen mycket känslig för oxidation. Olilvolja är inte heller lämplig att steka i då den innehåller en stor andel omättade fettsyror vilka oxiderar vid upphettning. 

Vad ska man då steka i? Jo, det ska vara mättat fett. Smör kan vara bra, men ännu bättre är det med kokosfett!

Här är några av kokosoljans hälsobefrämjande egenskaper enligt dr Mercola:

• Promoting heart health (bra för hjärtat)
• Promoting weight loss, when needed  (underlättar viktminskning)
• Supporting your immune system health (bra för immunförsvaret)
• Supporting a healthy metabolism  (stärker ämnesomdättningen)
• Providing you with an immediate energy source (snabb energikälla utan insulinkick)
• Keeping your skin healthy and youthful looking (bra för huden)
• Supporting the proper functioning of your thyroid gland (underlättar för sköldkörteln)

Om det inte räcker med ovanståen de fortsätter dr Mercola:

Part of what makes coconut oil such a healthful oil for cooking is that 50 percent of the fat content in coconut oil is a fat rarely found in nature called lauric acid.  This is also one of the features that distinguishes coconut oil from other saturated fats.

Your body converts lauric acid into monolaurin, which has potent anti-viral, anti-bacterial and anti-protozoa properties.

In addition, coconut oil is about 2/3 medium-chain fatty acids (MCFAs), also called medium-chain triglycerides or MCTs.  These types of fatty acids also produce a host of health benefits.

Best of all, coconut oil is stable enough to resist heat-induced damage, which you cannot say for other oils. In fact, it's so stable you can even use if for frying (although I don't recommend frying your food for a number of health reasons).

I recommend using coconut oil in lieu of every other oil, whether your recipe calls for butter, olive oil, vegetable oil or margarine.

I Sverige kan man köpa rätt billigt kokosfett i halvkilospaket (bl a på ICA) i silverfärgat omslag.

Jag har också märkt att koktosfett är drygt att steka i. Det sugs inte upp så mycket av maten i stekpannan, jämfört med t ex olivolja.

Så, det är dags för oljebyte!

Björn

Ja, hon har kallats för en av musikvärldens bäst gömda hemligheter - EIVØR PÁLSDÓTTIR. För mig var hon totalt okänd tills jag satt och lyssnade på P2 i bilen när jag körde hem till Dalarna från Stockholm i det våta höstmörkret sent igår kväll. Det var en total överraskning som utvecklades till något av en perfekt upplevelse. Hennes musik är nordisk till karaktären - en blandning av isländsk och färöisk folkmusik med inslag av rytmer och klanger från genrer som jag inte vågar försöka namnge av risk att verka okunnig (vilket jag iofs också är). Hennes sång vävs ofta in i vemodiga men kraftfulla melodier och hennes röst har en sånt häpnadsväckande omfång och dynamik att det nästan är overkligt. Det finns så mycket naturkraft och mystik och oemåtståndlig känsloutlevelse i sångerna att man kippar efter andan.

När jag satt där i bilen spelades en live-inspelning från någon festival. Efter varje låt tänkte jag ungefär "Nu har hon gett allt för den här gången. Efter en sån urladdning kan man inte sjunga mer på ett bra tag". Men - utan att tveka ett ögonblick kastade hon sig in i en ny halsbrytande och självutlämnande eruption av kraft, känlsor och sångmässig akrobatik. Osannolikt!

Dessutom är det musik som talar till min nordiska själ. Det är något i stämningen som känns som att "komma hem". "Den känns som en del av mig", sa Kim när jag kom hem och spelade några exempel för henne på Youtube.

Varför inte prova det här rätt moderna, nästan poppiga arret av låten "Livandi trø". Det  är rätt bra ljudkvalitet för att vara Youtube men i gengäld saknas levande bilder:

Du kan lyssna på ganska många låtar med henne om du har Spotify och man behöver höra många låtar med henne innan man börjar få en aning om vad hon har att bjuda på. 

I "Må solen alltid skina" sjunger hon på svenska (och detta är en live inspelning med inslag från en intervju):

Några citat:

"Hon är en konstnär av guds nåde, mäktig sångerska med naturlig förmåga, trogen sina traditioner och fri från all tillgjordhet. Hennes skapande är rent och vackert."

"Det är fantastiskt, nästan som en reningsprocess, att följa Eivør och hennes kamrater. Skapandet är rent och flödar fram utan avbrott, som om det inte krävde någon ansträngning att åstadkomma allt det snillrika."

Vi tänker på något annat nästan 50% av vår vakna tid. Ja, det är resultatet av en ny fiffigt gjord undersökning av 2250 personer. Ännu mer intressant: Generellt sett blir vi mer olyckliga av dagdrömmandet. Så nu finns det vetenskapliga bevis för att mindfulness är bra för livskvalitéen. Lev i nuet och bli lycklig! Det låter naturligtvis som en pinsam slogan men jag är övertygad om att det ligger mycket i den. Att leva i nuet kan många gånger vara smärtsamt - men det är mycket mer tillfredsställande i längden än att fly till "någon annanstans" i tankarna.

Vi dagdrömmer oss olyckliga

Publicerat 2010-11-11 20:04  DN

Människor dagdrömmer bort en stor del av sina liv. Enligt en ny studie tänker vi på något annat än det vi sysslar med, nästan hälften av tiden vi är vakna. Samma studie visar att dagdrömmerierna gör oss olyckliga.

Resultaten kan verka lite märkliga, men alla har väl någon gång slagits av att vi låter våra tankar vandra fritt påfallande ofta. Vi har bara inte föreställt oss att vi gör det så frekvent som de nya rönen antyder.

Bakom studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science, står forskare vid Harvard University i USA. De utvecklade en automatisk databas som kontaktade cirka 5.000 personer runt hela världen vid slumpartat utvalda tider. Vid uppringningen fick personerna svara på vad de gjorde, vad de tänkte på, och hur de kände sig.

Svaren från 2.250 av personerna analyserades mer i detalj – och de ger en slående bild av hur vi människor fungerar. Vi ägnar oss åt att dagdrömma 46,9 procent av vår vakna tid.

Detta gäller oavsett vad vi sysslar med för tillfället, om vi promenerar, äter, handlar, tittar på tv, eller arbetar. Vi tänker på händelser längre bak i tiden, vi funderar på vad som kan hända i framtiden, och vi tänker på sådant som aldrig kommer att inträffa. Enda tillfället när vi inte dagdrömmer är när vi har sex.

Än mer överraskande är att vi känner oss mer olyckliga när vi dagdrömmer. Det verkar dessutom vara så att det är dagdrömmandet i sig som framkallar deppigheten, inte tvärtom. Frågan är varför.

Forskarna påpekar att förmågan att dagdrömma är en mänsklig specialitet – så vitt känt brukar inte andra arter ägna tid åt att låta tankarna löpa runt i olika riktningar.

Det hela är en sidoeffekt av att vi har en unik kapacitet att föreställa oss alternativ till det liv vi lever. Vi kan med andra ord lägga upp planer för en annan tillvaro. Detta har gett oss stora fördelar i kampen för tillvaron. Men det leder samtidigt till att våra tankar ofta vandrar omkring, i stället för att koncentrera sig på nuet – vilket medför en kostnad, emotionellt sett.

Roland Johansson/TT

Jag brukar inte se dokussåpor. När jag nån gång försöker så klarar jag vanligtvis bara nån minut eller så. Jag lyckas inte förstå varför jag ska ägna mitt liv åt att se en konstruerad värld som skapats för att provocera fram olika kriser och konfrontationer, eller känsloutspel av andra slag. Jag är ju rätt upptagen med att leva mitt eget liv och det är i att möta mina egna utmaningar som det verkligt spännande ligger - inte i att se andra möta framprovocerade låtsasutmaningar (även om jag förstår att de tar det på allvar när det händer).

Det finns mycket att säga om dokussåpor och andra TV-serier som går dygnet runt och ses av miljontals människor. 

Verklighetsflykt - definitivt. Politisk fråga - absolut. Medan folken i världens rika länder sitter och drogar sig med såpor kan en målmedveten maktelit styra och ställa i världen utan att deras kort synas. 

Men, det var inte riktigt det jag tänkte skriva om. Häromdan såg jag första avsnittet av "Ung och bortskämd" och tyckte att det var riktigt intressant. Inte för att jag vill hetsa upp mig över hur "fruktansvärt" det är att föräldrar kan göra så med sina barn (eller att "barnen" går med på det) utan för att det visar ett fenomen som finns i de flesta familjer - även om det brukar vara i en mer utspädd form. I arbetet som terapeut träffar jag gång på gång på vuxna/föräldrar som fått allvarliga personliga problem och/eller allvarliga problem i sin familj p g a sin "hjälparattityd". Det kanske är "snällt" att stå och steka ägg åt sin 16-åriga son eller dotter och att "ta hand om" honom eller henne på många andra sätt (skjutsa hit eller dit fast det går utmärkt att cykla, t ex) men i själva verket skapar det en personlighet med inslag av "inlärd hjälplöshet". Ofta är vi rädda för att vara "hårda" och ställa krav på vara barn eller tonåringar när det är just det som behövs för att de ska växa upp till ansvarstagande och kompetenta vuxna. "För mycket och för lite skämmer allt" stämmer visserligen här också, så det gäller att anpassa kravnivån till åldern. Men - i allmänhet - är det så att barnen egentligen klarar mycket mer än vi föreställer oss. 

Jag får allt jag ber om

Det här resonemanget är kanske inte särskilt kontroversiellt, men det är än sak att hålla med, en annan att leva som man lär. Jag föreslår att vi som är föräldrar frågar oss själva, om och om igen: - Är detta något min son/dotter skulle kunna göra själv, eller göra delvis själv med stöd och handledning?

Maria Montessoris motto var "Hjälp mig att göra det själv", vilket också kan uttryckas som "All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling". Det tål att tänkas på. Och det gäller barn i alla åldrar.

För barnen är de vuxnas hjälparattityd alltså till stor skada. Men, den är lika skadlig för de vuxna. Den leder till att man förr eller senare känner sig utnyttjad, obekräftad, icke-respekterad, övergiven, ledsen och arg (m.m.) Den leder också i många fall till utbrändhet, vilket bl a är en neurologisk sjukdom som kan ge svåra handikapp för resten av livet. 

Om vi går lite djupare kan vi se att de vuxnas hjälparattityd beror på en oförmåga att ta hand om det egna inre barnet och de egna grundläggande behoven. Vi kan inte ta hand om oss själva så vi kompenserar det genom att ta hand om andra. Detta, i sin tur, beror på en brist i självkänslan: Jag upplever mig inte som tillräckligt "värd" för att ta emot och ge mig själv det jag behöver.

Det handlar om störningar och brister som ligger djupt och som inte är lätta att komma åt. Men det går. Vi behöver bestämma oss för att ta ansvar för oss själva och hela vårt liv. När vi inser att vi varje ögonblick skapar vår livsupplevelse och väljer att ta ansvar för det börjar en magisk transformation. Vi börjar upptäcka att "jag är jag" och "du är du" och att det innebär stor frihet och stora möjligheter. Vill du ha stöd att komma vidare på den vägen är du välkommen att höra av dig (och kika på psykosyntes.net).

Vi hörs!

Björn

Just nu finns det här klippet uppe på playrapport:

Om man ska tro den här rapporterade samstämmiga expertisen så är biodrivmedel en dålig idé. Jo, i stort sett är det nog så. I alla fall när det gäller den typ av biobränslen som är kommersiellt gångbara idag.

Oerhört intressant hur det fungerar: Efter mycket debatt och forskning fattas politiska beslut som ger ekonomiska incitament för produktion av t ex just biobränslen. När det väl gått så långt finns det starka intressen - både i form av politiskt kapital och profitintresse från storinvesterare - att driva utvecklingen vidare i denna riktning. Att man sen kommer på att det här var en dålig idé ger knappast något genomslag alls - vagnen förtsätter att rulla på den utlagda rälsen. Vi behöpver en ny typ av politik - mer pragmatisk, mindre prestigefylld och med högre prioritet på sanning och kunskap, snarare än styrning från särintressen och lobby-grupper.

Just när det gäller biobränslen är det en komplicerad bild - VISSA av dessa är faktiskt jämförelsevis miljövänliga. I Sverige är vi t ex välsignade med massor av skog och skogsindustrin genererar därför stora mängder avfall - avfall som kan omvandlas till biobränslen med ett stort positivt miljönetto som resultat. Någon har räknat ut att en tredjedel av den svenska personbilsparken skjulle kunna drivas med denna typ av bränsle - inte dåligt alls. Det löser förvisso inte problemen på en global skala - men - det är just lokala och regionala lösningar på energi- och miljöutmaningarna vi behöver för att lyckas.

Oemotståndligt, IMHO.

”Antagligen det godaste du nånsin ätit”

Så står det på en skylt utanför en liten, tämligen oansenlig, indisk restaurang, nära "Main Street" i Corralejo, Fuerteventura. Stället ser inte märkvärdigt ut på något sätt.   Enkla möbler på en liten uteservering och några bord med raka trästolar inomhus. Skyltningen och namnet - "Amber"- är närmast av "snabbmatsklass".

Vi såg inte texten: "Probably the best food you ever had" förrän efter middagen, vilket antagligen var bra. Vi hade förmodligen blivit misstänksamma över ett sånt skryt av ett sånt ställe om vi hade sett det på vägen in.

Men – det blev tidernas smakchock! En helt oväntad och osannolik upplevelse! Förvisso obeskrivlig men ändå är jag tvungen att försöka. Det började med ett flortunt knaprigt bröd – papadam – serverat med en maximalt varierad uppsättning.dipsåser Varje sås hade en distinkt personlighet och utpräglad karaktär. Kryddig, stark, men effekten var en överraskande och berusande massage av smaklökarna. Sen kom varmrätterna. Kim tog en krämig räkrätt och hade valt kryddningen ”mild to medium” och jag fick en lammgryta med kryddningen ”medium to hot”. Det här var mat i en helt annan dimension! Det var som den hade en elektrifierande effekt på hela kroppen – framförallt hjärnan och munnen – nånting jag aldrig tidigare upplevt.

Det finns gudabenådade musiker och konstnärer som genom sina händer manifesterar skönhet från gudomliga sfärer. Det är pecis vad Ambers kock gör med sin matkonst. Det känns som hjärncellerna lyses upp och som omöjliga men underbara smaker aktiverar tidigare slumrande hjärncentra.

Denne kock spelade på våra smaklökar som en hänförd symfoniorkester spelar i perfekt harmoni på mängder av intrument i samklang. Vi visste helt enkelt inte till oss. Varje tugga gav en försmak av den eviga saligheten. Vi kunde inte prata om eller tänka på något annat än smakupplevelsen under tiden vi åt. Det fanns ingenting annat att prata om. Vi fick smakupplevelser vi inte ens visste var möjliga!

Att säga att vi rekommenderar ett besök är väl överflödigt. Vi kan utan tvekan säga: "Definitely the best food we ever had".