ALLA åker till kanarieöarna. Inte bara en gång utan ofta. Säkert nästan varje år. Och skönt är det, säger dom (alla). Men trots att jag rest och rest i stora delar av världen under många år så har jag aldrig kommit dit. Förrän nu. Nästa vecka. Förhoppningsvis. Det handlar om att hitta en skaplig sista-minuten-resa och DRA. Egentligen vill jag till Thailand. Men det kostar och kräver betydligt mer. Och så har jag läst att Kanarieöarna har "världens bästa klimat" enligt nån seriös expertbedömning. Och Fuerteventura har bäst klimat av Kanarieöarna. Så saken är klar - nu ska det ske. 

Jag vet inte om jag ska skämmas eller vara stolt över att ha hållit mig borta från det för alla svenskar mest självklara resmålet av alla under så många år. Kanske är det för att jag är en typisk motvallskärring:

Motvallskärring är ett uttryck på svenska, vilket lär härstamma från en anekdot som är först känd från 1931.

Motvalls käring är den som alltid tycker tvärtemot. Herr Motvall och hans fru råkade i livlig dispyt över frågan om man skär eller klipper havre. När hustrun vägrade ge med sig tryckte maken ner henne under vattnet, vilket dock inte fick henne att ge med sig: Det sista livstecknet från hustrun var att med fingrarna simulera en klippande rörelse.     Wikipedia

Vem vill sluta sitt liv på det sättet? Inte jag. Så nu - innan jag drar mitt sista andetag - väljer jag att ge upp - dvs. packar och reser. OK, jag behöver inte ALLTID vara annorlunda. Även om jag FÖRSÖKER vara  lite normal ibland sticker jag ut så det räcker ändå.

Sen är det så att jag undrar hur det EGENTLIGEN är. Är det som det verkar att ALLA åker till Kanarieöarna? Alltså slår jag ett slag för vetenskapen genom att genomföra en undersökning på mina läsare (under "omröstningar" här till vänster). Ni kan helt enkelt svara "Ja" eller "Nej" och på det viset hjälpa till med att kartlägga verkligheten. 

När det gäller vilken av Kanarieöarna man "ska" resa till så har jag läst mig till följande: 

Fuerteventura är Kanarieöarnas näst största ö. Och ändå känns den betydligt mer genuin än sina grannöar. Hit kommer färre turister, man bygger färre hotell och trafiken är lugnare.

Dessutom finns här några av Europas absolut bästa stränder. Breda, milslånga och gyllengula sträcker de sig i princip runt hela ön. Att hitta en egen strand är ganska lätt och man behöver definitivt aldrig trängas.  

Låter perfekt!  Det är naturen - och samvaron med min medresenär/fru - Kim - jag vill uppleva - inte shoppingcentra och andra turistfällor (utom kanske en del som är av det mer "naturnära" slaget).

Eftersom många av er redan har varit på Kanarieöarna ser jag fram mot era kommenterar där ni frikostigt delar med er av era erfarenheter och ger goda råd till en nybörjare! 

Vi hörs!