"Faktum är att livet gör ont. Det gör ont ofta och mycket! Och ingen skonas. Ändå visas dagligen att vårt mående snarare beror på ”hur vi tar det” än ”hur vi har det”. Min uppfattning är att man alltför ofta glömmer bort detta i dagens välfärdssverige. Man riktar sig ständigt till ”hur man har det” utan att förstå att detta inte går att ändra nämnvärt på därför att livet gör ont. Det ingår i definitionen."

Izis Seric, Läkare, Lindesbergs vårdcentral

Ja, livet gör ont. Inte hela tiden men, som Izis säger, "ofta och mycket". Vad ska vi göra åt det? Vad KAN vi göra åt det? Å ena sidan - ingenting. Om det ingår i själva livsdefinitionen att det gör ont så finns det inget vi kan göra för att ändra på den saken. Emma Abrahamson skriver så här om lidandet (http://www.expowera.se/mentor/foretaget/organisera_halsa_mental_problem.htm):

"Alla människor drabbas av lidande - men det sätt på vilket vi hanterar smärtan skiljer sig åt mellan olika människor. Vanligtvis använder vi två strategier när vi blir tvungna att konfronteras med smärtsamma känslor. Antingen fastnar vi i en offerroll, där vi identifierar oss med smärtan och gör den till en del av oss själva. Den smärta vi upplever blir till "min" smärta och "mitt" lidande. När vi ser våra känslomässiga så som en ägodel, som något vi har rätt till, är det praktiskt taget omöjligt att släppa taget om dem. En annan vanlig strategi är att försöka fly från smärta. Att på olika sätt skjuta ifrån sig allt lidande är ingen bra lösning. Vi kan inte skydda oss mot själslig smärta genom att försöka undvika den."

Det viktigaste vi kan göra med smärtan är alltså - att acceptera den. I själva verket kommer en mycket stor del av det som vi brukar kalla "problem" från vår ovana att försöka stänga av smärtan, eller förneka den eller försvara oss mot den på annat sätt. Smärtan är INTE problemet. Det är vad vi gör MED smärtan som ofta leder till problem.

En stor del av livets konst är att lära sig leva med och genom smärtan. Nästan alla som kommer till mig för att få hjälp har ett "dysfunktionellt" förhållande till smärta.

Smärtan är en viktig signal som vi behöver lyssna till. Om vi gör det på ett tidigt stadium är risken att vi hamnar i utbrändhet eller svår fibromyalgi mycket liten. Smärtan finns där som en varning om att något har gått fel eller riskerar att göra det. Att inte acceptera och lyssna till smärtan är farligt eftersom den finns som en överlevnadsmekanism. Men att lyssna till den är inte detsamma som att BLI den. När vi börjar bygga vår identitet på smärtupplevleser hamnar vi i ett offerskap som det blir mycket svårt att ta sig ur. För att åter citera Emma Abrahamson:

"Lidande är naturligt - det är motstånd mot lidande som skapar problem för oss. Motståndet skapar i själva verket större problem för oss, eftersom vi då kopplar ännu fler negativa känslor till en redan smärtsam situation. Lidande behöver bara erkännas, upplevas. Det ska inte förnekas eller avfärdas, men inte heller fokuseras på."

Bli vän med smärtan - bli vän med livet! 

Trevlig och bra länkkatalog:

Läs även andra bloggares åsikter om smärta, lidande, kris, utveckling, känslor, förnekande, försvarsmekanismer, acceptans, nuet, leva, medvetande, medveten, livet, identitet, frihet

 

Lola

11 augusti 2010 09:06

Men varför måste livet göra ont ofta och mycket? Vad är det som gör ont ofta och mycet? Att säga så gör ju att vi bygger förväntningar på att det ska göra ont istället för att förvänta oss det som känns bra. Eller är jag på väg in i "väggen"?

Om jag fokuserar på de stunder som känns bra och verkligen tar in det kan jag ju lättare acceptera att det gör ont ibland och släppa det.

 

Björn

11 augusti 2010 22:54

Hur ofta och mycket är inte poängen. Det varierar oerhört från människa till människa och mellan olika faser i livet. Smärta är oundvikligt och normalt och hur vi förhåller oss till den smärta som vi "tilldelas" avgör till stor del hur det går med vår utveckling. "Medlidande med alla levande varelser" är buddismens motto. Det antyder också att vägen till självförverkligande kräver att vi INTE försöker utestänga smärtan - vår egen eller andras. Men inte heller är det häslosamt att förvänta sig lidande eller vältra sig i det - då hamnar vi i offerskap och martyrskap. Det finns mycket att säga i ämnet och jag ska skriva fler inlägg om saken när jag får tid.

http://www.roxendal.bloggplatsen.se

Björn Roxendal

7 oktober 2010 11:55

test

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lev längre och friskare! Här samlar jag tips som det det finns vetenskapligt stöd för och som är någorlunda billiga och enkla att praktisera. Alla kan må bättre och leva längre! Då och då kommer jag att uppdatera (lägga till och ta bo...

Det här tilltaget har retat mig från först början. Uppenbarligen köper folk datorer för alla möjliga syften medan en TV nästan alltid köps för att se på TV. Även om SVT skulle ha valt att INTE lägga ut några program på internet skulle vi köpa ungefär...

  Psykosyntes           Psykosyntes är en terapiform som går djupare än vanlig samtalsterapi. Den bygger på en konsekvent helhetssyn på människan där den andliga dimensionen har en viktig plats. Med det menar vi att vi ser människan s...

                        En ny bok av Bronnie  Ware, The Top Five Regrets of the Dying, beskriver författarens erfarenheter av att arbeta med döende människor. Om vi någonsin kommer att få perspektiv på livet är det när vi närm...

  Följande är en  av Carl  Schultz filosofier, skaparen av Snobben. Du behöver inte kunna  besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå  andemeningen.   1. Räkna upp världens fem rikaste  män. 2. Räkna upp fem vinnare ...