meraliv

Alla inlägg den 10 augusti 2010

Av Björn Roxendal - 10 augusti 2010 23:59

"Faktum är att livet gör ont. Det gör ont ofta och mycket! Och ingen skonas. Ändå visas dagligen att vårt mående snarare beror på ”hur vi tar det” än ”hur vi har det”. Min uppfattning är att man alltför ofta glömmer bort detta i dagens välfärdssverige. Man riktar sig ständigt till ”hur man har det” utan att förstå att detta inte går att ändra nämnvärt på därför att livet gör ont. Det ingår i definitionen."

Izis Seric, Läkare, Lindesbergs vårdcentral


          


Ja, livet gör ont. Inte hela tiden men, som Izis säger, "ofta och mycket". Vad ska vi göra åt det? Vad KAN vi göra åt det? Å ena sidan - ingenting. Om det ingår i själva livsdefinitionen att det gör ont så finns det inget vi kan göra för att ändra på den saken. Emma Abrahamson skriver så här om lidandet (http://www.expowera.se/mentor/foretaget/organisera_halsa_mental_problem.htm):


"Alla människor drabbas av lidande - men det sätt på vilket vi hanterar smärtan skiljer sig åt mellan olika människor. Vanligtvis använder vi två strategier när vi blir tvungna att konfronteras med smärtsamma känslor. Antingen fastnar vi i en offerroll, där vi identifierar oss med smärtan och gör den till en del av oss själva. Den smärta vi upplever blir till "min" smärta och "mitt" lidande. När vi ser våra känslomässiga så som en ägodel, som något vi har rätt till, är det praktiskt taget omöjligt att släppa taget om dem. En annan vanlig strategi är att försöka fly från smärta. Att på olika sätt skjuta ifrån sig allt lidande är ingen bra lösning. Vi kan inte skydda oss mot själslig smärta genom att försöka undvika den."


Det viktigaste vi kan göra med smärtan är alltså - att acceptera den. I själva verket kommer en mycket stor del av det som vi brukar kalla "problem" från vår ovana att försöka stänga av smärtan, eller förneka den eller försvara oss mot den på annat sätt. Smärtan är INTE problemet. Det är vad vi gör MED smärtan som ofta leder till problem.


En stor del av livets konst är att lära sig leva med och genom smärtan. Nästan alla som kommer till mig för att få hjälp har ett "dysfunktionellt" förhållande till smärta.


Smärtan är en viktig signal som vi behöver lyssna till. Om vi gör det på ett tidigt stadium är risken att vi hamnar i utbrändhet eller svår fibromyalgi mycket liten. Smärtan finns där som en varning om att något har gått fel eller riskerar att göra det. Att inte acceptera och lyssna till smärtan är farligt eftersom den finns som en överlevnadsmekanism. Men att lyssna till den är inte detsamma som att BLI den. När vi börjar bygga vår identitet på smärtupplevleser hamnar vi i ett offerskap som det blir mycket svårt att ta sig ur. För att åter citera Emma Abrahamson:


"Lidande är naturligt - det är motstånd mot lidande som skapar problem för oss. Motståndet skapar i själva verket större problem för oss, eftersom vi då kopplar ännu fler negativa känslor till en redan smärtsam situation. Lidande behöver bara erkännas, upplevas. Det ska inte förnekas eller avfärdas, men inte heller fokuseras på."


Bli vän med smärtan - bli vän med livet! 



Trevlig och bra länkkatalog:


   SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen








Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Sök i bloggen

Presentation


Mera Liv!

Kategorier

Omröstning

Mitt resultat på SVTs lyckotest:
 0 - 10%
 11 - 20%
 21 - 30%
 31 - 40%
 41 - 50%
 51 - 60%
 61 - 70%
 71 - 80%
 81 - 90%
 91 - 100%

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Gästbok

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Skapa flashcards