I mitt arbete träffar jag ofta människor som befinner sig i kris. Att vara människa på jorden är inte helt smärtfritt och okomplicerat. Om vi förlorar någon vi älskar - genom dödsfall eller separation av annan anledning kan det skaka oss i våra grundvalar och få oss att tappa fotfästet i livet. Det kan få oss att tappa livslusten och i vissa fall leder det till en livslång depression. Mycket annat kan drabba oss - svår sjukdom för oss själva eller en anhörig eller kanske ekonomiska motgångar med förlust av hem och ägodelar som följd. Våra barn kan råka illa ut på ett eller annat sätt; vi kan förlora jobbet och mycket annat kan orsaka oss djup och svår smärta.
I de här situationerna är det normalt att vi blir självupptagna och inte ser mycket mer än vår egen begränsade och plågade tillvaro. Vi tenderar att bli instängda i en värld av tankar och känslor som till största delen kretsar kring det vi råkat ut för och vad det innebär för oss.
Även om det finns något mycket allmänmänskligt i krisupplevelserna är det inte händelserna i sig som är det vi lider av. Vi lider av vad vi säger oss själva om det som händer oss, inte av händelserna i sig själva. Buddha är en av de som upptäckt att det är våra band till saker, människor och förhållanden utanför vår sanna identitet som resulterar i lidande, eftersom alla sådana band är dömda att upplösas förr eller senare.

Kanske det hjälper om vi tränar oss på att acceptera att livet alltid går vidare -t o m när vi råkat in i det djupaste mörkret. Livet går ALLTID vidare och det blir gång på gång vår räddning. Genom att släppa taget och överlämna oss till livets ständigt framflytande flod kommer vi till ett nytt läge med nya horisonter och nya utgångspunkter. Livet är en ständigt pågående process där vi dör från det ena eller andra och föds till något nytt. I bästa fall leder det till att vi indentifierar oss mindre och mindre med ditten eller datten (olika roller, kroppen, personlighetsdrag, sysselsättningar, förmågor, prylar osv) och mer och mer med den oförstörbara kärnan av vårt väsen.
Det kan var tuffa läxor vi får men ju mer vi avidientifierar oss från det yttre desto friare blir vi att leva i nuet och glädjas åt det liv som aldrig kör fast i någon upplevelse eller begränsning.
Låt oss vandra vidare på den vägen...

Ett medvetande utan separation är ett medvetande utan lidande.

Läs även andra bloggares åsikter om kris, smärta, ldande, depression, utmaning, healing, förlust, sorg, motgångar, livet, känslor, terapi, utveckling, psykologi, personlighet

 

Mariel

9 augusti 2010 17:34

Bra påminnelse! Att se förluster och kriser som ett gyllene tillfälle att avidentifiera sig från saker och människor. Och istället identifiera oss "mer och mer med den oförstörbara kärnan av vårt väsen."

http://www.openinglotus.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lev längre och friskare! Här samlar jag tips som det det finns vetenskapligt stöd för och som är någorlunda billiga och enkla att praktisera. Alla kan må bättre och leva längre! Då och då kommer jag att uppdatera (lägga till och ta bo...

Det här tilltaget har retat mig från först början. Uppenbarligen köper folk datorer för alla möjliga syften medan en TV nästan alltid köps för att se på TV. Även om SVT skulle ha valt att INTE lägga ut några program på internet skulle vi köpa ungefär...

  Psykosyntes           Psykosyntes är en terapiform som går djupare än vanlig samtalsterapi. Den bygger på en konsekvent helhetssyn på människan där den andliga dimensionen har en viktig plats. Med det menar vi att vi ser människan s...

                        En ny bok av Bronnie  Ware, The Top Five Regrets of the Dying, beskriver författarens erfarenheter av att arbeta med döende människor. Om vi någonsin kommer att få perspektiv på livet är det när vi närm...

  Följande är en  av Carl  Schultz filosofier, skaparen av Snobben. Du behöver inte kunna  besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå  andemeningen.   1. Räkna upp världens fem rikaste  män. 2. Räkna upp fem vinnare ...